Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att namnet Ansgisels eller Ansgis’ härledning från Ankises ej
är välgrundad. Ansgisel är ett äkta germaniskt namn. (Se
vidare n:o 123 om den germaniska mythens utvandrarehöfding
Ansgisel.)
Vi förflytta oss nu till andra hälften af niohundratalet
och möta där den saksiske häfdatecknaren Widukind. Då
han skall förtälja om saksiska folkets härkomst, har han två
oförenliga berättelser att framlägga. Den ena berättelsen är
fluten ur saksisk källa, ur den gamla inhemska folksägnen,
för hvilken längre ned skall redogöras; den andra är af lärdt
ursprung och låter veta, att saksarne härstamma från
macedonerna. De skulle enligt denna senare varit en återstod af
Alexander den stores macedoniska här, som enligt hvad Widukind
vill hafva förnummit, efter Alexanders tidiga död spred sig
öfver hela världen. Macedonerna åter betraktades den tiden
som greciserade trojaner. Jag påminner i detta afseende om
Fredegars ofvan omtalade krönika, som förtäljer, att
trojanerna under konung Frigas tid råkade bli oense, och att en
del af dem då borttågade och slog sig ned i Macedonien.
Dermed hade nu äfven saksarne blifvit delaktige af
frankernas trojanska börd, och enär England till stor del var
befolkadt af saksiska eröfrareskaror, måste naturligtvis äfven
dessa göras delaktiga af samma ära. Till bevis för att så
skett, och att man i England de närmaste århundradena efter
Widukinds tid trodde saksare och angler vara af trojanskt
blod, vill jag här endast anföra en i Oxford befintlig
pseudosibyllinsk handskrift på tämligen barbarisk latin, som blifvit
undersökt af den bekante Sibyllinforskaren, fransmannen
Alexandre (Excursus ad Sibyllina, p. 298), och hvari
Britannien säges vara en ö, befolkad af »återstoden af trojanerna»
(insulam reliquiis Trojanorum inhabitatam). I en annan
britisk pseudosibyllin, som man sökt gifva häfd och anseende
genom att införlifva den med den bekante kyrkohistorikern
Bedas skrifter och som man således velat förlägga till början
af 700-talet, men som i själfva verket är hopskrifven på
Fredrik Barbarossas tid, förtäljes det, att sibyllan var dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
