Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafven å ena sidan samt Östersjön och Nordsjön å den andra.
Men om, såsom språkminnesmärkena likaledes synas antyda,
det europeiska Arien åtminstone till stor del varit beläget
väster om bokens växtlighetsgräns, samt varit bevuxet med
fur, ek, alm och al, då kan det icke hafva varit inskränkt
till de trädlösa stäpper, som sträcka sig utefter Svarta
hafvets kust från Donaus mynning genom Dobrudscha,
Bessarabien och Cherson förbi Krim. Forskare i den grekiska
fornhistorien antaga numera ej häller, att de helleniske
invandrarne utbredt sig öfver dessa trakter till Grekland, utan
att de kommit från nordväst och följt Adriatiska hafvet ned
mot Epirus; med andra ord: gått samma väg som efteråt
vandrades af vestgotherna under Alarik och östgotherna under
Theoderik. Äfven de latinska stammarne hafva kommit från
norr. De celtiska folkens vandringar voro, så långt man af
historien kan döma, riktade från norr och väster mot söder
och öster; de germaniska folkens vandringar från norr mot
söder och detta såväl i en östligare som i en västligare
riktning. Förhistoriska och historiska grunder tala således
samfäldt för den åsigt, att det europeiska Arien inom for öfrigt
obestämbara gränser omfattat det mellersta och
nordligare Europa, och då ett eller flere haf varit för desse arier
bekanta, så kan man icke från området för denna
bekantskap utesluta den i Nordeuropa från väster inträngande oceanen.
På grund af sitt outvecklade jordbruk, som hänvisade
dem att väsentligen lefva af boskapsskötseln, måste de
europeiske arierna hafva intagit ett allt mer vidsträckt område.
Om de olika stammarnes inbördes ställning och flyttningar
på detta område kan ingenting sägas utom det, att de förr
eller senare, men redan i en fjärran förhistorisk tid, måste
hafva intagit just den ställning till hvarandra, som de från
historiens morgon och intill denna dag bibehållit. De ariska
stammar, som först intågade i Gallien, måste hafva stått väster
om de stammar, som vordo germanernas fäder, och desse
åter väster om dem, som utbredt ariska tungomål öfver
Ryssland. Söder om denna linie, men ännu i det mellersta Europa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
