Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. I hvilket Albatros tillryggalägger nära tiotusen kilometer, hvilka sluta med ett lyckligt språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig öfver detta lager af dimmor, som i genomskärning
mätte tre till fyra hundra meter. Propellrarna sattes
derför i snabbare fart, och väl kommen öfver dimman
befann sig Albatros åter i klara, solbelysta regioner.
Under dessa förhållanden skulle Onkel Prudent och
Phil Evans haft litet svårt för att verkställa sina
flyktförsök, äfven under förutsättning att de kunnat lemna
luftskeppet.
Då Robur i dag passerade förbi de båda kollegerna,
stannade han ett ögonblick och sade, utan att tyckas
fästa någon vigt dervid:
— Mina herrar, en båt som går med segel eller
ånga erfar alltid mycket obehag, då den förlorar sig i
en tjocka, hvilken den ej kan komma ut ur. Den
manövrerar då endast under användande af hvisselpipan och
mistluren. Den måste sakta sin fart och kan oaktadt alla
försigtighetsmått hvarje ögonblick frukta en
sammanstötning. Albatros är icke utsatt för något af dessa
obehag. Hvad behöfver han bry sig om dimmorna, då han
kan frigöra sig från dem? Rymden tillhör honom, hela
rymden!
Då Robur slutat tala, fortsatte han helt lugnt sin
promenad utan att bry sig om att vänta på ett svar,
som han icke begärde, och rökmolnen från hans pipa
förlorade sig åter i den blåa rymden.
— Onkel Prudent, — sade Phil Evans, — det tycks
som om denna märkvärdiga Albatros aldrig skulle hafva
något att frukta!
— Det är hvad som återstår att se! — svarade
presidenten vid Weldoninstitutet.
Tjockan varade tre hela dagar, den 19:de, 20:de och
21:sta Juni, med en obehaglig envishet. Luftskeppet
skulle blifvit tvunget att ytterligare höja sig för att
undvika de japanska bergen Fousi-Zama. Men då
uppstod det ändtligen en remna i denna slöja af dimma, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
