Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Cyrus Smiths redogörelse för sin utflygt. Man påskyndar fartygsarbetet. Ett sista besök i corralen. Striden mellan elden och vattnet. Hvad som återstår på öns yta. Man bestämmer sig för att sätta fartyget i sjön. Natten mellan den 8 och 9 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänka sig detta vatten upprördt af en orkan och derefter
plötsligt stelnadt vid en köld af tjugu grader, och man
har bilden af sjön, tre timmar efter sedan den
oemotståndliga strömmen gjort intrång der.
Denna gång måste vattnet blifva besegradt af elden.
Det var emellertid en lycklig omständighet för
nybyggarna, att lavaströmmen tagit kosan mot Grant-sjön.
De hade derigenom fått några dagars uppskof. Stora
Utsigts-platån, Granite-House och varfvet voro räddade för
ögonblicket: Dessa få dagar måste man använda till att
bordlägga och omsorgsfullt kalfatra fartyget. Vidare
skulle man skjuta ut skrofvet i hafvet och taga sin
tillflykt till detsamma, hvarefter tacklingen kunde företagas,
när det låg i sitt eget element. Med fruktan för en
explosion, som hotade att förstöra ön, fans icke längre
någon säkerhet att stanna på land. Granite-House, denna
hittills så säkra tillflyktsort, kunde i hvarje ögonblick
sammanstörta.
Under de sex följande dagarna, från den 25 till den
30 Januari, arbetade nybyggarna så flitigt på fartyget,
att de icke skulle hunnit mer, om de varit tjugu. De
unnade sig knappt någon hvila, och skenet från de ur
kratern uppstigande lågorna tillät dem att hålla i både
dag och natt. Utbrottet fortfor alltjemt, ehuru kanske
icke så ymnigt. Detta var en lycka, ty Grant-sjön var
nästan helt och hållet fyld, och om ny lava lagt sig
ofvanpå den gamla, skulle den ovilkorligen utbredt sig
öfver Stora Utsigts-platån och derifrån kommit ned på
stranden.
Men om Lincoln-ön var till en del skyddad åt detta
håll, var så icke förhållandet i vester.
Den andra lavaströmmen, hvilken hade följt
Vattenfalls-flodens dal, denna breda dal, der marken sluttade på
båda sidor om floden, borde icke heller möta något
hinder. Den glödande massan hade alltså tagit kosan
genom Den fjerran vesterns skog. Vid denna tid af året,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
