Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Den fula årstiden. Den hydrauliska hissen. Tillverkning af fönsterglas och dricksglas. Japanska sago-trädet. Flitiga besök i corralen. Hjordens förökning. En fråga af korrespondenten. Lincoln-öns exakta koordinater. Ett Pencroffs förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harbert, ingeniörens sjelfskrifna medhjelpare, icke
lemnade under några dagar.
Hvad beträffar de ämnen, hvaraf glaset göres, äro
dessa blott sand, krita och soda. Men stranden lemnade
sanden, kalken lemnade kritan, hafsväxterna lemnade
sodan, svafvelkisen lemnade svafvelsyran, och marken
lemnade stenkolen, som erfordrades att upphetta ugnen till
den önskade temperaturgraden. Cyrus Smith hade alltså
hvad han behöfde för att kunna gripa sig an med saken.
Det redskap, hvars tillverkning var förenad med
största svårighet, var "pipan", ett fem till sex fot långt
jernrör, hvars ena ända doppas i glasmassan, som man
bibehåller i flytande tillstånd. Men genom att rulla en
lång och smal jernskifva, tills den fick formen af en
gefärspipa, lyckades Pencroff åstadkomma denna "pipa",
och snart kunde den användas.
Den 28 Mars upphettades ugnen starkt. Hundra
delar sand, trettiofem delar krita, fyrtio delar soda,
uppblandade med två eller tre delar pulveriseradt kol,
bildade massan, som nedlades i deglarna af eldfast lera.
Då ugnens starka temperatur bragt den i flytande eller
rättare degigt tillstånd, "anfångade" Cyrus Smith i ena
ändan af "pipan" en viss qvantitet af denna massa, åt
hvilken han sedan genom att vrida om den mot en förut
beredd metallskifva gaf den för dess blåsning passande
formen. Derpå räckte han "pipan" åt Harbert och
uppmanade honom att blåsa i dess andra ända.
— Såsom man gör, då man blåser såpbubblor? —
frågade den unga gossen.
— Alldeles, — svarade ingeniören.
Med utspända kindben blåste Harbert så kraftigt
och så väl i jernröret, som han under tiden oupphörligt
vände omkring, att hans andedrägt utvidgade glasmassan.
Andra glasqvantiteter lades till den första, och snart blef
resultatet deraf en bubbla, som höll en fot i
genomskärning. Nu återtog Cyrus Smith "pipan" ur Harberts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
