Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fallgroparna. Räfvarna. Mysksvinen. Vinden går öfver på nordvest. Snöstorm. Korgmakarna. Den starkaste vinterkölden. Lönnsockrets kristallisation. Den hemlighetsfulla brunnen. Föreslagen upptäcktsfärd. Blyhaglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grant-sjöns norra ända. Pencroff behöfde icke fråga, om dessa
djur voro ätliga. Det syntes tydligt af deras likhet med
det vanliga svinet.
— Men jag får på förhand säga dig, Pencroff, att
det inte är svin, — sade Harbert åt matrosen.
— Låt mig ändå tro, att de äro det, min gosse!
— sade matrosen, i det han lutade sig ned öfver
fallgropen och, fattande ett af djuren i svansen, upplyfte det
ur dess fängelse.
— Och hvarför då?
— Emedan det roar mig.
— Du tycker då mycket om svin, Pencroff?
— Ja, mycket, — svarade matrosen, — isynnerhet
för fötternas skull, och om de hade åtta sådana i
stället för fyra, skulle jag tycka om dem dubbelt så
mycket!
Hvad beträffar de ifrågavarande djuren, tillhörde de
klöfdjurens ordning och den art af mysksvinen eller
pekarierna, som kallas tajassu, hvilken igenkännes på sin
mörka färg, och derpå att den saknar de långa ögontänder,
hvarmed dess slägtingars gap är beväpnadt. Dessa
tajassuer lefva vanligen i flockar, och man kunde antaga,
att de förekommo talrikt i de skogbeväxta delarna af
ön. I alla fall voro de ätliga från hufvudet till fötterna,
och Pencroff begärde icke mera af dem.
Inemot den 15 Augusti inträffade ett plötslig
omslag i väderleken, i följd af att vinden gick öfver till
nordvest. Temperaturen steg några grader, och de i
luften hopade vattenångorna förvandlades snart i snö.
Hela ön öfverdrogs med ett hvitt täcke och visade sig
nu för sina inbyggare i en ny skepnad. Snö föll ymnigt
under flera dagar, och dess tjocklek uppnådde snart två fot.
Blåsten blef nu ytterst häftig, och från Granite-House
hörde man hafvet rytande vräka sig mot klipprefven.
Vid några af granitmurens hörn uppstodo häftiga
lufthvirflar, snön yrde der upp i höga pelare, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
