Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.N VAGN STJÄLPER
vita turbanen lindad om huvudet brukade han
efter slutat arbete sitta utanför sin dörr om
eftermiddagarna rökande sin långa kiffpipa.
Då såg han drömmande ut över den gamla
förfallna arabiska kyrkogården, genom vilken en
smal stenig stig ledde upp till landsvägen som
förde till staden. Gulbränt gräs och små gröna
buskar vajade sorgmodigt för aftonvinden. En
liten get, bunden nära en gravsten, bräkte
klagande. Ett par arabkvinnor sutto nedhukade med
vaggande huvuden framför någon ny grav. Långt
bortifrån hördes signalhornen från bilar och
bussar och från andra sidan de eviga
havsvågornas slag mot en stenig strand.
När då madame Marcabrun ilade förbi honom
på högklackade skor nästan springande,
snubblande mot gravarna för att hinna omnibusen ned
till Stora Zoccon, märkte han henne knappast.
Försjunken i en värld, som kanske hade sina
rötter i hans eget hjärtas minnen, var han
okänslig för tingen omkring sig. Med det långa
smala skaftet till kiffpipan ritade han ibland en
långsam cirkel i luften kring sin turban, som
hade han inneslutit sin kropp och själ med den
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
