- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
151

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANTEGNAS ÄNGEL. 151


jag dig, såsom upphofsmannen till min
förnedring. Förlåt mig det!

- Jag förlåta dig? Nej, Mirjam, det kan
jag icke. Du är icke den, som här
behöfver förlåtelse. Du har mördat dig själf;
men jag pressade dig vapnet i händerna. Jag hör
de döfva vingslagen af hämndens andemakter
kringsusa min själ. Ve mig.

- Nej, Filippos, öfver dig som öfver mig skall komma
försoningens välsignelse. Hör mig. Det är två år
sedan. Det var, då som nu, högtid i Jerusalem, och jag
var där, en fallen, eländig kvinna. Man hade gripit
mig och öfver-lämnat mig åt några fariséer,
hvilka förde mig fram på tempelförgården inför
profeten från Nazaret, som då var där, hemställande
till honom, om jag icke borde stenas till döds.
Jag förstår icke, hvarför man så gjorde; ej heller
vet jag, hvad som härvid föregick, ty min
blygsel och förvirring nästan betog mig sansen;
men jag befann mig slutligen stå allena inför
profeten: »Har ingen dömt dig?» - hörde jag
honom säga med en mildhet i stämman, som gaf
mig mod att se upp. Hvilket anlete! O Filippos,
hvilket anlete! När jag mötte denna rena,
öfverjordiska blick, kände jag mig sjufaldt
brottsligare än förut; men ändå låg där något af en
kraft, som upplyfte mig. »Icke heller dömer jag dig»
- hörde jag honom säga - »gäck bort och synda icke
härefter.» - Vet du, Filippos, denna stund blef
vändpunkten i mitt lif. Jag förstod nu,
att äfven den eviga rättfärdigheten kunde älska,
och att den kärlekens glöd kunde förbränna allt ondt
och orent äfven hos den djupast fallne. Mer än en
gång hörde jag ordet om Guds rike ur den gudasände
profetens mun: det föll öfver min törstande själ som
en himmelsk dagg. Jag är frälst, Filippos, syndens
boja är bruten, och min själ jublar inför Jehovah.
Snart skall jag stå inför hans ansikte i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free