Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Första brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kysst min hand, som jag inte ens kom mig för att
dra tillbaka, sft öfrerraskad blef jag. —r OchGud,
så vackert han talade sedan! Hvilken värme, hvilket
lif, hvilken passion! I mina öron leker ännu musiken
af lians ord den qvällen, men jag vill inte profanera
dem med att anförtro dem åt något så prosaiskt som
ett brefpapper. Det var en kärleksförklaring af
annat slag än de der fadda ungherrarnas, som kretsa krapg
mig på balerna bok idisla artigheter, lika yumma som
dumma. Tänk dig en sådan scen på stranden i
sjelf-va solnedgången en härlig sommarkväll, — är det
inte romantiskt? Din Signe kände sig ovanligt
behagligt upprörd och — kanske gjorde hon »orätt, men
hon knnde intet annat — hon satt qvår och lyssnade
till den knäfallande unge mannens ljuft vibrerande
stämma. i
Jag ser nu, snälla Ebba, hur dn rynkar din
lilla vackra näsa, dn drar dig hastigt till minnes,
att dn är hela olfva dagar äldre , tar på dig en
riktig tantmin (jag känner till den) och mumlar en hel
hoper om, att det ”gick väl fort’’...”en karl, som
man inte visste, om han var fogel eller fisk” ... nu m.
dyl. Har jag inte rätt? Skulle jag också drista
påminna dig om en likartad scen; men i hällregn,
mellan en viss jägmästare och en viss liten Wermländska
— du känner dem båda — på vägen till ett visst
skogvaktartorp, så vet jag också hvad dn svarar:
”nå, det var helt annat det, vi hade sett hvarandra
flera gånger förut under nära ett helt år.” Är det
inte så? — Men ser du, Signe är nu snart aderton
år, hon känner, att hon inte är något barn längre,
hon håller visst så innerligt af pappa och mamma
och gamla, Karin och alla andra snäilacbeh vänliga
menniskor för resten * men henkänber också, att f det
inte är nog. Hennes lilla kjerifc behöfVer något, mera
att hålla af, ooh det rår hon infe lör; -r- det är väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
