Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent Ett mysterium - Akt II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRE.
Du har aldrig trott på det goda; nu skall Du
tro på den Onde! Ser Du den Allgode kan icke
göra ondt, derför öfverlåter han det åt sådana
uslingar som jag är! Men för säkrare resultat skull
ska Ni två fa pina hvarandra och Er Sjelfva!
LAGMANSKAN
pä knä för den Andre:
Skona oss! Hjelp oss! Nåd!
DEN ANDRE
som om han refve sina kläder:
Stig upp, menniska! Ve mig! En är den Ende
Du skall bedja till! Stig upp, eller. . . Nå, nu tron
I, fastän jag inte har röd kappa och svärd och
penningpung och kan säga lustigheter; men akta Er
Ni för att ta mig skämtsamt. Jag är allvarlig som
synden och sträng som vedergällningen! Icke har
jag kommit för att locka Er med guld och ära, utan
för att tukta Er med ris och skorpioner . . .
Klockan slår som förr, det mörknar.
Er tid hastar åt slutet, derför ställ om ditt hus,
ty Du skall dö!
Det hörs ett dån som af oväder.
Hvems röst är det nu som talar? Säg det, och
skrämm den med harskramlan när han blåser fram
öfver din vingård! Storm och hagel, heter han, och
han bär förödelsen under sina vingar och straffet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
