Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rr
DEN STÖRSTA GÄFVAN. 105
gen ånga. Så grant som det står der, är det den
oskyldigaste och ofarligaste sak i verlden, men
det senare hade båda, det hade kraft och verk-
samhetsduglighet—för eldens skull. Är deticke
så bland menniskorna också? Mången är en
blankpolerad kristen,
som är vacker att se på, som för ett skönt språk
på sina läppar, men som står stilla, som aldrig ut-
rättar något, som icke injagar den ringaste fruk-
tan i mörkrets härar. Hvad är orsaken? Det
brinner ingen helig eld i hans hjerta. Elden fat-
tas, och då hjelper icke allt det öfriga. Men der
går en annan kristen. Han är
nedrökad och neddammad
af arbetets besvärligheter. Kanske verlden till
och med smutskastat honom, beljugit honom.
Han är ej på långt när så ståtlig som den först-
nämde, men öfverallt och på alla sätt är han
verksam i sin Herres tjenst. Den heliga elden
brinner klart och varmt i hans hjerta. En sådan
kristen är en farlig motståndare för både djefvu-
len och verlden, och derför fly de gerna undan
för honom, sedan de förgäfves sökt döda honom.
Han gör sin Faders gerningar i koja och palats,
och för hvar dag erhåller han ny kraft och nytt
mod, äfven när bördan annars är öfverväldigande.
Kärlekens glömska
anlika stor som dess kraft. Jesus stannade er
dag utanför Sichem vid en brunu, trött och hung-
rig af den mödosamma vandringen. Lärjungar-
na gingo in i staden, för att köpa mat. När de
ändtligen kommo tillbaka, var hans hunger stil-
lad. Hvem hade burit honom mat? Han hade
talat frälsningens ord till en fattig synderska, det
var hans Faders vilja, och det var hans mat. Så
glömde Jesus sig sjelf hela sitt lif igenom, och
denna glömska nådde sin höjdpunkt, när han
med genomborrade händer och fötter på korsets
träd ändå bad för sina bödlar och lofvade den
botfärdige röfvaren paradiset. Han glömde sin
härlighet, sin gudomliga makt och ära, sin him-
mel, sig sjelf, af kärlek till dig och mig. Hvad
hafva vi glömt och försakat för hans skull?
Se huru apostlarne glömde sig sjelfva ända
derhän, att de med söndersargad lekamen tacka-
de Gud för äran att få lida för Kristi skull. Ma-
ka, barn, lifvet, allt glömdt af kärlek till Jesus.
Den långa raden af Jesu Kristi blodsvittnen i alla
åldrar och alla land tala i varma hänförande orda-
lag om kärlekens glömska. Och än i dag, när en
ung man lemnar slägt och vänner, lemnar sitt
fädernesland och sin jordiska framtid för att blif-
va hednamissionär, hvad är det, som tvingat ho-
nom till denna glömska, som gifvit honom kraft
till en sådan sjelfförsakelse, om icke kärleken?
Hvad är det, som kan gifva en blomstrande och
fager jungfru kraft och mod att glömma sin ung-
dom, att glömma hemmets frid och lycka, för att
som diakonissa vårda lidande och elända med-
menniskor? Det är Jesu Kristi kärlek, som utöf-
var ett så underbart och himmelskt inflytande.
Denna sanning är nedlagd redan i den natur-
liga kärleken. Huru älskar icke
en moder.
Moder, o, det skönaste ord i menskligt tungo-
mål! Hvem älskar så rent, så oegennyttigt, så
varmt, som en moder. Hvem glömmer sig sjelf
som en moder. Hvem vågade sitt eget-lif för
sitt barn, och hvem har gjort det många gånger
sedan barndomstiden? Hvem vakar öfver bar-
net i långa och många sjuknätter? Hvem utsät-
ter sig sjelf för feberns smitta, utan den ringaste
eftertanke? Hvem är det, som aldrig tröttnar,
som aldrig fordrar lön, som alltid är lika frisk,
lika ung, lika varm? Det är en moders kärlek.
Men den himmelska kärleken betygar: Om en
moder än kunde förgäta sitt barn, så skall jag
likväl icke förgäta dig. Sig sjelf glömde Jesus,
oss kan han aldrig glömma. Sådan är kärle-
kens art.
Kärlekens förstånd.
Under vissa förutsättningar förstår qvinnan lät-
tarejstortare, battre an mannen. Hon blickar
igenom och till slut på en sak utan den minsta
ansträngning. Det är naturligt för henne att så
göra. Hvarför är det så? Qvinnans kärlek och
qvinnans förstånd höra nära tillsammans. De
utgöra hvarandras förutsättning och hvarandras
förklaring. En moder, en maka, hvilken skarp
blick, hvilken klar insigt, hvilken profetisk aning
besitta de icke ofta. Så gäller denna regel också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
