Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMLIFVET. 33
den ännu ej alldeles.
af lif och kraft!
Men denna unga flicka — såg hon bra ut?
Egentligen hade hon icke vackra drag, men om
jag säger, att hon såg ut som folket gör mest,
säger jag ändock icke alldeles rätt, ty hon såg in-
telligent ut och hade ett så godt uttryck i ögonen
— och hvar kommer det ifrån? Dessutom hade
hon ett” friskt utseende; Begagnade hon då
några skönhetsmedel? Ja, det gjorde hon verk-
ligen: hon satt icke uppe halfva natten och läste
spännande romaner, som förslappa själ och kropp,
eller tillbragte afton efter afton vintern igenom
på baler och supeer, och derför hade hon en så
frisk hy och en sådan naturlig glans i ögonen,
som en god sömn och ett gladt hjerta gifva. Hon
gick äfven ut i skog och mark, och der sminkade
demifriska luften: hennes fylliga kinder. För
öfrigt tänkte hon icke mycket på sitt utseende,
och detta gaf henne strax ett behag.
Hvad tänkte hon då på hela dagen? Hon
tänkte på det, som hon hade för händer eller allt
hon såg omkring sig, på hvad hon läst — och
hon länkte på andra!
I sin klädsel var hon nätt och snygg, men utan
lyx: Hon var alltid "sig sjelf”, sann och natur-
lig, äfven i sällskapslifvet — men det är icke det
samma som att säga allt hvad man vill. Hon
visste sin plats, eller åtminstone lärde sig att veta
den. I hemlifvet var hon också på sin plats, och
det är bestämdt det bästa en menniska kan göra,
att söka fylla sin rätta plats, äfven om den är
liten, /och ej endast söka efter den största. Det
ginest ändock ett framåt i allt, ty allting kan
göras bättre och bättre. ’Det fordras en viss
grad af bildning till och med för att kunna torka
dammet”, som en erfaren och upplyst qvinna en
gång sade.
Att göra det bästa af det som man Aar, kan
ersätta begåfning, och ett godt omdöme i allt är
till och med bättre än kunskaper.
Men ’"kunskaper äro goda” — vare det långt
ifrån mig att säga något annat! — ’’låt dem dock
ej blifva mål, utan medel!” De må vara bokliga
eller praktiska, så är den ena vägen så god som
den andra i det stora hela; hufvudsaken är blott,
att man kan riktigt, det man kan.
Visst skulle vår unga flicka önskat att vara
bland dessa af hennes jemnåriga, hvilka genom
Ja, verlden var skön! full
rikare utrustning och mera vidsträckt undervis-
ning fått sin väg liksom klart utstakad för sig och
kunde med säkra steg gå en större verknings-
krets, ett högre mål till möte — men hon fick
inte tappa modet för det! Kanske fans det ock
andra af hennes väninnor, som sågo ned på henne
en smula, för det de läst så mycket mera än hon,
Men det vigtigaste spörsmålet är icke: ’Hvar
äro böckerna?” utan: "Hvar är tillämpningen?”
Eljest kan det gå som för araben i öknen, som
fann en pung med diamanter, men icke kunde få
en bit bröd.
Och det är märkvärdigt, huru mycket ihärdig-
het och en god vilja kunna uträtta äfven med
små medel!
Nu för tiden hör man jemt och ständigt för-
äldrar och uppfostrare säga: ’"Barnen måste i
våra dagar inhemta grundliga kunskaper, i fall
de skola riktigt ta sig fram här i verlden.” Jag
instämmer fullkomligt, fastän man dock ofta
måste le åt all den vishet som proppas i de små
gossarne och flickorna. Under det att de kunna
uppräkna de romerska kejsarne, förmå de icke
skrifva ett litet bref utan många stora fel, och medan
de kunna göra väl reda för det linneanska syste-
met, föreläsa de så dåligt ur bibeln för sin mor-
mor, att hon icke kan upptäcka något samman-
hang. Men om det ock går förnuftigare till,
såsom det ofta sker, — ja, förutsatt att barnen
hafva fått en verkligt sund och grundlig skolbild-
ning, — så må man dock akta sig för att öfver-
skatta detta stora goda. Det är ren vantro, om
man tänker att den goda skolbildningen redan i
och för sig erbjuder en säker garanti för lifvets
lycka. En blick i fängelserna, en blick på de
män och qvinnor, som nu underblåsa och leda
den verldsförstörande anarkistiska rörelsen, måste
med hårresande klarhet göra tydligt för hvarje
menniska, som har ögon och öron, att denna
goda skolbildning kan lika väl träda i djefvulens
som i Guds tjenst. Den är som en skarpslipad
yxa; den ene hugger ved med henne, den andre
mördar kanske med henne hustru och barn.
Skall den formella bildningen icke leda till in-
bilskhet och högmod, så måste den träda i Guds
tjenst. All verldslig vishet är endast en välsig-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
