Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort och vått och saltaktigt och kraflade sig ned utför
sidan af näsan också.»
»Nå, det är ju som det bör vara!»
»Jo, det är väl så fan heller! Läs den moderna
literaturen om den »själiska» kärleken och det djuriska ..
hm .. »fria» .. äktenskapet, om välsignelsen af att slippa
alla tryckande band, om huru två menniskor väl aldrig
kunna hålla af hvarandra ett helt lif och om huru de
då böra få gå på hvar sitt håll och söka upp någon,
som ’bättre passar’.
»Och så det der talet om ’mannens och qvinnans
likställighet’. När gumman hör det, blir hon rent af
etterrasande och menar, att hon skall väl söka förblifva
herre i huset hädanefter som hittills, alla moderna idéer
till trots.»
»Men, förlåt mig, är inte ändå farbrors och tantes
tillgifvenhet af det mera materialistiska slaget?»
»Nej pass, min gosse; visst är det sant, att
gummans harstek är något rent af non plus ultra och hennes
ullstrumpor mjukare än några andra jag dragit på fötterna,
men om hon blefve lam och lytt i morgon dag och låge
och tittade i taket i 25 år och inte kunde röra hvarken
stekvändare eller strumpsticka, så skulle jag, Jeremias
Peterzohn, med mina egna händer vända henne fyra
gånger i timmen och älska henne efter bibeln och
psalmboken och vigselformuläret, tills hon dog, och sätta en
sten på grafven sådan, som ingen sett maken till.»
»Af tacksamhet för redan uppätna harstekar, redan
uppslitna ullstrumpor?»
»Kanhända det också, min gosse, och det skäms
jag inte för. ’Själarnas sympati’ är en herrlig sak, men
jag skulle inte kunna sympatisera med någon, som läte
mig frysa om fötterna. ’Ömsesidig högaktning’ är också
en Herrans gåfva, men jag skulle för min del aldrig kunna
högakta den menniska som förstörde mitt middagsmål. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
