- Project Runeberg -  Verldens undergång /
225

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 6. Den sista dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225

Han hade lagt hennes hufvud mot sitt hjerta och han höljde
hennes ansigte med kyssar.

’Jag älskar dig och jag dör,” hviskade hon. ’"Men
nej, vi dö icke, säg? Ser du stjernan, som kallar oss!”

I samma ögonblick hörde de bakom sig ett lätt buller,
som utgick från Kheops’ graf, ett ljud liknande vindens sus
i träden. : Rysande vände de sig om. En hvit skugga, som
tycktes sjelflysande, ty qvällen var redan dunkel och utan
månsken, gled fram och närmade sig dem. Den stannade
inför deras förvånade ögon.

«<Frukten ingenting,” sade skepnaden, "jag kommer
för att mottaga er. Nej, I skolen icke dö. Ingen har
någonsin dött. Tiden flyter ut i evigheten. Evigheten består.
Jag är Kheops, konung af Egypten, och här har jag regerat
under mensklighetens barndoms dagar. Sedan dess har jag
försonat mina brott under flera existenser af träldom, och
sedan min själ gjort sig förtjent af odödligheten, har jag
bebott Neptunus, Ganymedes, Rhea, Titanen, Saturnus,
Mars och andra verldar, okända af er. Jupiter är för
tillfället mitt hemvist. Under jordemenniskornas storhetstid
var denna planet obeboelig för förnuftiga varelser: den
genomgick då sina förberedande perioder. Det är denna
ofantliga himlakropp, som nu mottar arfvet efter Tellus.
Verldarne följa hvarandra i tiden som i rummet. Allt är evigt,
allt smälter samman i det gudomliga. Anförtron er åt mig.
Kommen!”

Och ännu medan den gamle faraonen talade, kände de
ett ljufligt fluidum genomtränga sitt andliga väsen, liksom
då örat tjusas af en hänförande melodi. En förnimmelse
af lugn och himmelsk lycka spred sig genom deras ådror.
Aldrig hade någon dröm, någon extas beredt dem en sådan
njutning.

Eva omfamnade ännu Omegar med sina aomnande
armar, "Jag älskar dig! upprepade hon, Han tryckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:42:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldund/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free