Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna göra oss ett begrepp, alldeles utblottad uppnår någon hufvudort
i de söder om öknen belägna rikena. Alla lastdjuren, såväl den ädla
hästen som mulåsnan och kamelen, ligga utsträckta i öknen, ett rof för
gamarne, hvilka icke qvarlemnat något mer än benen som, blekta i
solskenet, äro för kommande resande ett hemskt vittnesbörd om den olycka,
som här inträffat. Alla de dyrbara varor, som köpmannen på sin resa
medfört, ligga här kringströdda; men ingen uppsöker dem, ingen kan
heller finna reda på dem, ty hvarje karavan afviker dock något från
den föregåendes väg, äfven om den i allmänhet skulle följa samma kosa.
Ja, sjelfva den köpman, som den förolyckade karavanen tillhörde, skall
säkert icke återkomma, för att söka få reda på sina förlorade egodelar,
ty det finnes inga stationer, som kunna vägleda honom till platsen, han
kan icke såsom sjömannen på hafvet hoppas att medelst sextanten och
kompassen påträffa det ställe, der hans olyckor började, det fattas honom
härtill alla hjelpmedel, och om icke af en händelse röfvarhorderna eller
några på alldeles samma stråt farande köpmän få se de i långa rader
liggande skeletterna, samt derigenom blifva uppmärksamma på, att en
karavan här gått förlorad, och derföre börja att eftersöka de
qvarlem-nade varorna, sä kunna dessa, som snart blifva öfveryrda af sand,
till-äfventyrs efter ett eller annat årtusende återfinnas, och utgöra ett bevis
på den ståndpunkt, hvarpå den menskliga fliten och industrien befunno
sig under den tid, dä dessa varor blefvo nedmyllade.
Européer hysa en utomordentligt stor fasa för en dylik resa,
hvar-emot infödingarne finna ingenting ovanligt i sådana olägenheter och
faror, som vi nyss omnämnt, utan tvärtom något som öfverensstämmer
med deras lefnadssätt och vanor. En Europé, det må till och med vara
den mest härdade daglönare, skulle finna detta alldagliga och vanliga så
förfärligt, att han nästan vore färdig att duka under derför; huru
mycket större är icke dä den lärdes uppoffring, som, äfven om han icke är
något bortklemadt lyckans barn (ty dertill äro vanligen kostpenuingarne,
som tilldelas den resande, alltför ringa), dock är van vid de
beqväm-ligheter, som samhällslifvet i de europeiska städerna erbjuda; huru
mycket större är icke hans hjeltemod att trotsa dessa faror, då han vet att
de flesta andra dukat under för desamma och att det är sannolikt, att
han kommer att dela deras öde!
Man kan i sanning icke hysa nog tacksamhet mot dessa män som,
hänförda af ifver att gagna och utbilda den vetenskapsgren, åt hvilken
de egnat sig, vägat sig in i sådana storartade företag; men huru liten
erkänsla röna de icke för de bidrag de sålunda lemna till det
menskliga vetandet! En stat tror sig redan hafva gjort mycket, då den
tillförsäkrar en sådan person en tryggad existens — men tio år efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
