Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om äfven en bayersk ölbryggare förmår dricka något ditåt, kanske
ännu mer, hvarom åtskilliga anekdoter berättas, så blir dock alltid den
fabelaktiga storleken af nio till tio fot någonting oförklarligt. Sade man,
att en sådan man är så och så stor efter spanskt mått, så kunde man
äfven säga: den spanska foten är således mycket mindre än vår, hvilket
ock verkligen är händelsen. Men då Pigafetta förklarar, att hans
Spa-niorer räckte Patagonierna endast till midjan, så duger icke
ofvan-stående förklaring, ty en dylik uppgift har ej att skaffa med fot och
tum. Det måste utan tvifvel behagat herr Pigafetta att drifva litet
gäck med Spaniorerna.
I atlantiska eller, om man hellre så vill, i Södra oceanen, under
samma bredd som Eldslandet, ligga Falklandsöarne, en ögrupp, som år
1592 törst biifvit sedd af Da vis och senare bemärkt af åtskilliga
andra samt äfven af Fransmän, men först år 1089 fick sitt namn af
Engelsmannen Strong. Anda till medlet af förra århundradet
uppmärksammade man ej dessa öar, efter hvilken tid Engelsmän, Fransmän och
Spaniorer slogos om desamma, och hvar och en besatte dem samt
förjagade hvarandra derifrån, hvarunder man hvarje gång försökte att der
anlägga nybyggen. Under dessa försök komrno de efterlenmade hästarne
och hornboskapen samt svinkreaturen nu till godo, och dessa djur hafva
så betydligt förökat sig, att de numera förefinnas i stora hjordar.
Pä afstånd betraktade, se dessa öar ut att vara sköna och
fruktbärande; berg och backar, beskuggade af skogar, omvexla med
ängsmarker. Vid närmare skärskådande åter, försvinna åtminstone skogarne,
ehuruväl det icke är någon brist på gräs- och buskväxter. En af de
märkvärdigaste växter synes isynnerhet vara egendomlig för denna ögrupp,
det är Tussok-gräset, hvaraf teckningen å följande sida gifver en bild.
Hvad vi här se, är en gräsväxt, som förträffligt trifves pa bara sanden
och i närheten af hafvet på mark, som är genomdränkt af saltvatten;
den finnes för öfrigt i stor mängd i närheten af torfmossar och betäcker
marken ofta i milslånga sträckor. Dr. Hooker säger om denna växt, att
han icke har sig bekant nagot gräs, som, om det odlades, kunde gifva en
så stor mängd föder, som detta; det uppnår ofta en höjd af sex till sju
fot, bör likväl icke afbetas, ty deraf skulle det lida mycken skada,
emedan de lösare rötterna, såsom mycket begärliga for boskapen, af denna
uppdragas och uppätas; såsom hö föredragas detta gräs af nötkreaturen
framför alla andra gräsarter.
Hvarje tussokbuske består af många hundra strån, som uppspira
från en rotklump. Tvä matroser hade hela fjorton mänader lifnärt sig
endast af dess rötter, som ha en nötlik smak, samt af de nedersta
än-darne af tussokstråua; deras enda skydd var en hydda, bestående af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
