Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afsigten med denna vandring var ingen annan än att aflägsna sig
från det olycksbringande och orena grannskapet med den dödes lik,
som förblef qvar i hyddan och begrafdes i denna. Derföre drogo alla i
närheten boende familjer derifrån och detta går ganska lätt for sig,
emedan tälten genom flätverket hänga så mycket tillsammans att de kunna
transporteras på nyssnämnde sätt.
Begrafuingarne hos Kalmuckerna äro för öfrigt af ganska
mångfaldigt slag. Först hålla presterna bön hos liket, företaga en mängd
ceremonier, välsigna liket med heliga tecken, på det att själen icke
genom någon måhända oförsonad förbrytelse skall efter döden förblifva
förenad med kroppen, och för att själen lättare skall kunna lemna
densamma. Så snart man tror att själen verkligen lemuat kroppen, blir
densamma förd till sitt hvilorum; men nu först inträda skiljaktigheterna.
Mongolerna hafva fem elementer, ved, eld, jord, jern och vatten; åren
benämnas efter dessa elementer och allt efter det år på hvilket den
döde är född, bringas han genom det element, hvars namn året bär, till
hvila. Dör han under ett vedår eller eldår blir han bränd, dör han
under ett jordår blir han begrafven, under ett vattenår nedsänkt i vatten,
under ett jernår liggande på jorden betäckt med stenar.
Sedan allt i den vandrande ateliern ånyo blifvit ordnadt, begaf sig
målaren med sin svit till furstinnan. Ceremonimästaren, som
undervisat målaren i etikettens lagar och tillika var tolk, öppnade tåget.
Hans beklädnad bestod i en gul kaftan af kamelhår besatt med
silfver-galoner, blåa benkläder och en fyrkantig mössa, på hvilken var fästad
en röd sidenlapp (en bön skrifven på en papperslapp som blifvit insydd
såsom en talisman); han bar en bred lifgördel af läder, besatt med en
mängd silfverknappar, en knif i läderslida, och bredvid hängde en
läderto-bakspung. I venstra handen bar han målarens staffli, i den högra en
to-bakspipa som han efter regelmässiga uppehåll förde till munnen. På
något afstånd från honom följde Kiesewetter, såsom furstlig kalmuckisk
hofmålare, efter honom kornmo de båda tjenarne med pensel, palett och
färglåda.
Då de voro nära tältet, gingo tjenarne afsides, men för målaren
drogs förhänget framför ingången tillbaka och han inträdde med
nedslagna ögon, begaf sig genast till venstra sidan om dörren och fann tre
steg från densamma en matta utbredd för hans räkning, på hvilken han
lade sig ned på knä.
Målaren kunde icke underlåta att blicka fram under de nedslagna
ögonlocken, för att se på furstinnan, hvilket han äfven utan fara kunde
göra, emedan hon sjelf med hela sin hofstat satt orörlig och med
ögonlocken fullkomligt nedslagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
