Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergen behålla sin form, teckningen återger således bergets konturer
äfven efter en timma, efter 24 timmar. Men molnen förändras
oupphörligt, de i horisonten lägrade molnen skola, framställda genom Camera
Obscuran, icke efter en timme, utan redan efter en minut visa sig så
förändrade, att man icke kan hysa något tvifvel om, huruvida det man
ser är ett moln eller ett berg. Detta experiment var likväl icke engång
bekant för James Ross, då han år 1841 seglade på södra polarhafvet,
ty han vågar icke tned visshet bestämma, om de af honom sedda bergen
på andra sidan den beryktade ismuren verkligen voro berg eller blott
moln.
Från detta sund och på denna väg framträngde Parry inom 9
dagar ända till Melvilleön, belägen på ett sådant afstånd vesterut, att
densamma trots alla tidigare sjöfarares ansträngningar ännu icke hade
blifvit uppnådd. Man kan ej förneka, att detta ju utgör glanspunkten i
alla Parrys upptäckter, men det nedsätter likväl icke denne djerfve
pol-farares förtjenst. Han har med detsamma bevisat, hvad ingen före honom
mäktat bevisa, och om det resultat, hvarom han gjorde sig förhoppning,
också förblifvit ett negativt, har hand ock så till vida uppnått ett
positivt, om än helt annat, som han på det mest öfvertygande sätt
ådagalagt, att om en nordvestlig genomfart skulle försökas, kan den icke
ske pä ett år, hvadan upptäckten således saknar all praktisk nytta.
På denna resa upptäcktes öarne Devon, Byam, Martin och Melville,
och 92:dra vestliga längdgraden passerades. Parry var den förste, som
öfvervintrade med sina följeslagare i dessa obebodda trakter under 75
graders nordlig bredd och 113 graders vestlig längd. Denna trakt hade
aldrig varit besökt af Européer, men Eskimåerna, som pläga uppsöka
renarnes och muskusoxarnes sommarvistelseort, hade här efterlemnat
fierfaldiga spår. Det var på Melvilleöns södra kust, som de resande
infröso den 11 Sept. Parry hade härmed vunnit det pris af 5,000 pd
som blifvit satt på öfverskridandet af 110:de graden.
Denna öfvervintring hör till de intressantaste tilldragelserna i
sjöresornas historia. Nittiofyra Européer hadc slagit sig ned på en af de mest
ödsliga platser, beröfvade alla yttre hjelpmedel, midt i en snö- och
isbe-täckt ödemark; de genomlefde en tid af den strängaste köld och en flera
månader långvarig natt, som man förut ansett outhärdlig. Menniskans
andedragt liknade ett hvitt moln, ty kölden var till och med 47 grader
under fryspunkten.
Först i Augusti 1820 befriades de ur isen, ty här. varar den tid,
under hvilken hafvet icke är fruset, och under hvilken man kan tränga
framåt, högst 6 veckor. Parry fortsatte sina undersökningar, upptäckte
Sabine-ön och Banksland, men nödgades hastigt vända om, såvida han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
