Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras endast för deras högtider — rutten fisk! Yi skulle betacka oss
derfor, men polarländernas innevånare smakar denna rätt utmärkt väl.
Och hvarföre skulle den icke smaka dem? Örnen och falken lefva blott
af nyss jagadt och dödadt vildt; kondoren och de talrika andra
gamar-ne taga för sig resten, ehuru de sjelfva vore kraftiga nog, att skalfa sig
byte; men de tillgripa icke dessa qvarlefvor, förrän de öfvergått i
förruttnelsetillstånd. Lejonet och tigern nära sig likt örnen af det nyss
fångade bytet, schakalen slukar återstoden och hyenan skulle göra det,
om schakalerna dertill lemnade henne tid. För att nu kunna få ett byte,
som motsvarar hennes smak, uppgräfver hon lik. Och hvad göra då
Européerna, och just de rika och förnäma? De låta vildt öfvergå i
förruttnelsetillstånd, förrän de äta det och kalla detta haut yout. Hvad
är det då för skilnad mellan dem och Kamtschadalen ?
De nordamerikanska jagtidkande folken lefva nästan endast af kött;
Eskimåerna, såsom vi redan veta, nästan endast af de däggande
liafs-djurens kött och fett; de längre in i landet boende utaf köttet af
åtskilliga slags hornboskap och hjortar, som hafva sitt hemvist i slätt- och
skogsbygderna. De förvara köttet genom att bulta det mört och torka
detsamma vid eld och i rök, och äro måhända uppfinnare till den rätt, som
vi pläga kalla metwurst, cervelatkorf. och Italienarne benämna Salami.
Ordet Pemmikan är i resebeskrifningar så ofta omnämndt och
sättet för dess beredning så ofta beskrifvet, att vi helt och hållet skulle
förbigå densamma, såvida vi icke ämnade bevisa dess identitet med
nämnde korfslag.
Det bästa oxkött torkas vid eld, alltså med tillhjelp af rök; bultas
derpå mellan tvenne stenar, tilldess det är alldeles mört, hvarefter det
blandas med fett och instoppas i oxblåsor eller stora stycken af oxhud
eller i de tjockaste tarmarne — det är Pemmikan. Om denna massa
väger öfver 100 skålpund och utgör ett enda stycke, kalla Fransmännen
den un taureau. Indianerna känna naturligtvis icke till denna
benämning, utan förblifva vid den hos dem allmänt gängse: »Pemmikan».
Fint hackadt kött, blandadt med fint hackadt fläsk, stoppadt i ett
starkt fjelster, och sedan torkadt och rökt, kallas för metwurst. Man
finner att skilnaden mellan denna och Pemmikan endast består deruti,
ait vid denna sednare sönderstyckningen föregåtts af rökningen, hvilket
troligen härleder sig derifrån att de nordamerikanska vildarne icke hafva
så präktiga hackknifvar som våra slagtare.
Det vitsord man tilldelar Pemmikan, att den skall vara så
öfver-måttan födande, synes, efter uppgiften på de qvantiteter som förtäras,
icke vinna bekräftelse. En man skall vara fullt belåten med 2 skål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
