Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isbjörnen är polartrakternas största och tillika farligaste landtdjur;
det finnes dylika, som uppnå 11 fots längd, ehuru 10 och 9 fot äro den
vanliga; de hafva då en höjd af något mer än 4 fot, så att en karl
nätt och jemnt kan se dem öfver ryggen.
Isbjörnen lefver af fiskar och skälhundar och de qvarlefvor utaf
hafsdäggdjur, som menniskan lemnar obegagnade vid skälhunds- och
hvalfiskfångst. Ilan är derföre alls icke farlig för landtdjur, som äfven
tyckas veta detta; ty de visa ingen fruktan för honom och om de också
hålla sig på ett vördnadsfullt afstånd, hvartill djurets storlek är
orsaken, så hafva de likväl intet skäl att fly, då isbjörnen sällan visar sig
stridslysten.
Besynnerligt är att han är helt annorlunda sinnad mot menniskor.
Så snart isbjörnen ser en menniska, anfaller han henne, undviker henne
åtminstone aldrig och blir just derigenom fälld, ty trots all hans styrka
och tapperhet äro dock menniskornas vapen honom öfverlägsna.
Om sommaren har man sällan att göra med honom, ty han tyckes
vara mer ett vatten- än landtdjur; hans vanor drifva honom ständigt i
liafvet, och när han vill på det torra, klättrar han upp på ett isstycke.
Ilan simmar ypperligt och man har sett honom mer än 10 mil långt ut
från land, utan att synas utmattad.
Men när vintern kommer, så lemnar han alltid isen och uppsöker
land, för att gräfva sig ner i snön. Dervid tyckes en lycklig instinkt
leda honom, ty han kan ganska väl skilja fast land från is, hvilket den
berömde kapten Perry icke ens var i stånd till; han ansåg nemligen
ett isfält för fast land och reste i månader derpå med släda. Ett
sådant misstag skulle aldrig en isbjörn kunna begå, ty aldrig har man
påträffat en sådan under vintersömn på ett isstycke.
När han nu i början af September uppsöker fasta landet och den
vanliga födan fattas honom, blir han, innan han lägger sig i dvala, en
farlig fiende för nordpolsfararen. Han söker föda, han vädrar
densamma på skeppen, han klättrar förträffligt, han slår sina tassar mot
skeppets sidor och stiger upp för desamma liksom på en stege; derföre
omger man sig, som redan blifvit nämndt, med en vall af torr lös snö,
som då lätt blir en fallgrop för honom.
Understundom upplefva nordpolsfarare sällsamma äfventyr med
björnar, som. t. ex. qvartermästaren Silvey, frän upptäcksfararen »Resolute»
under kapten Henry Kellet. Densamme hade, försedd med en lykta,
för att observera »register-termometern», nedstigit utför fartygets breda
trappa, och närmat sig till ett bord, på hvilket
observationsinstrumen-terna befunno sig. Lyktan var en sådan, som är försedd med starkt
8
Zimmermann, Jorden* länder och Jolk*lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
