Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl icke vore så aflägsen, att föremålen fördunklades *) och vi icke tydligen
kunde urskilja dem alla, så varseblefve vi vid jordaxelns båda
ändpunkter, som vi äro vana att kalla poler, isfält, som endast finna sin gräns
i det flytande element, som omgifver dem i verldshafvet; vi skulle se
oändliga sträckor betäckta med snö, isklippor och isberg, simmande öar,
som jagas omkring af stormen, vräkas öfver och emot hvarandra,
under åsklikt dån söndersprängande hvarandra och krossande allt, som
ett olyckligt öde förer i deras väg. Der skulle vi känna en isande köld,
en temperatur, hvilken förintar och omöjliggör hvarje vegetabiliskt lif,
såvida ett sådant någonstädes skulle vilja uppspira; der skulle vi få se
en jordmån, som knappt förmår att torftigt nära några mossor och
lafvar, och detta blott för den korta tiden af en sommar, hvars värme
under den hetaste månaden icke stiger till temperaturen i våra källare;
der skulle vi se en ringa befolkning af pelsklädda vildar, som blott för ett
par månader uppsöka dessa ogästvänliga ödemarker och, då den
gynnsamma årstiden är förbi, skyndsamt draga sig tillbaka i mera skyddade
trakter — ett nomadlif, som de synas hafva lärt af de få djur, som
samtidigt med dem komma dit, vistas der, och derifrån åter aflägsna sig.
Det motsvarande rummet vid axelns andra ändpunkt, vår södra
planethälfts polkrets, har att uppvisa allt, hvad som nu blifvit sagdt, i
ännu iiögre grad, på ett ännu mera afskräckande sätt, sa att icke en gång
djur och växter, ännu mindre menniskor der äro i stånd att lefva och
uppehålla sig Endast svarta klippor och vulkanisk aska sticka der
bjert af mot den bländande snön; någon förbindelse med bebodda
verlds-delar eger alls icke rum, hvilket deremot är förhållandet i norden, der Asien
och Amerika med nästan hela sin bredd sträcka sig in i polkretsen; ja
det förefaller nästan, som hade solen, hvilken dock lyser öfver såväl
onda som goda. en slags motvilja mot detta land, ty det beröfvas
hennes anblick genom ogenomträngliga molnmassor på himmelen, eller
tunga dimmor, lägrade på jordytan.
Och till dessa båda af evig is omgifna poltrakter, till hvilka den
kalla vintern förlagt sitt allt förintande rike, gränsa jordens herrligaste
länder, som äro välsignade med en beundransvärd fruktbarhet och
ymnighet — intet paradis, i hvilket allt växer af sig sjelf, utan besvär,
men landsträckor, på hvilka menniskan nödvändigt måste använda
arbete, om något skall kunna frodas, landsträckor, som fordra odling och
i sådan händelse hundradefallt löna menniskan för det arbete hon
nedlagt. Det är de tempererade zonerna, som i sitt sköte hysa de rikaste
och lyckligaste folken, från hvilka alla vetenskapens, industriens och
*) Tvenne förutsättningar, som visserligen icke låta sig förenas, men vi
intaga ju också denna ståndpunkt endast i tanken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
