Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian II:s återkomst och fängslande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att inställa sig hos konung Fredrik för att med denne
personligen förhandla. Det lofvades honom säker lejd, om han
läte sig på flottan öfverföras till Danmark. Han ingick därpå
och skref till konung Fredrik ett ödmjukt bref. »Vi komma
nu», utlät han sig, »som den förlorade sonen, icke allenast som
vår käre farbroder, utan såsom vår pånyttfödde broder i Kristo,
bedjandes hugsvalelse, hjälp och tröst. Vi hoppas till Gud,
att I mildeligen sen till vårt stora och långa elände, hvilket
har trängt oss till denna handel». Det hopp, som han,
tydligen med inre oro, uttalat, gick emellertid icke i uppfyllelse.
Skeppet, på hvilket han affördes (i början af juli), fick i fem
dagar vänta utanför Köpenhamn, medan konung Fredrik
öfverlade med sitt riksråd; Knut Gyllenstjerna själf uppgaf de
svepskäl, på hvilka den utlofvade lejden kunde brytas. För
Kristian tillkännagafs nu, att konung Fredrik befann sig i Flensburg
och där inväntade honom. Skeppet afseglade, men det drog
Flensburg förbi. Kristian började då bittert gråta och
beklagade sig, att han »fallit i händer på slika män, som aktade
hvarken eder, löften eller sigill». Han hade fallit för samma
svek, som han själf i forna dagar begått mot Gustaf Eriksson.
I Sönderborgs slott på ön Als insattes han, i början
någorlunda drägligt, men sedermera i ett trångt och mörkt
fängelsehvalf, tillsammans med en norsk dvärg, som blef hans enda
sällskap. Dörren tillmurades, så att endast en liten glugg
lämnades öppen. Ej långt efter Kristians fängslande afled konung
Fredrik. På Sönderborg satt emellertid den fångne konungen
i tolf år utan nämnvärd mildring i sitt sorgliga lif. Först år
1544 upptogs åter dörren, och han fick sedan njuta åtskilliga
bekvämligheter, men bevakades fortfarande strängt. Än mera
förbättrades hans ställning 1549, då han utsläpptes ur fängelset och
fördes till Kallundborgs slott, där han fick furstligt underhåll
och allehanda tidsfördrif; han var då en utlefvad gubbe, för
hvilken ingen längre behöfde frukta. Ännu ett årtionde fick
han upplefva; han afled 1559, således blott ett år före konung
Gustaf.
Samtidigt med Kristians fängslande afträddes, med
åberopande af Varbergs recess, Viken till Danmark för att
återförenas med Norge. I själfva verket hade Gustaf genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
