Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 150 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre Strängnäsmännen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olavus Petri. (Ett porträtt, som länge antagits föreställa Olavus Petri.)

På våren 1524 kallades Olavus Petri till Stockholm, där
han anställdes som stadens sekreterare och tillika erhöll
tillstånd att predika i Storkyrkan; han fick sålunda tillfälle att
utöfva ett betydligt inflytande på hufvudstadsbefolkningen.
Samtidigt kallades hans själsfrände Mikael Langerben till
kyrkoherde. Med
hurtigt mod grepo
de verket an, men
det var en farlig sak
att uppträda mot
ingrodda vanor och
föreställningssätt,
vid hvilka
Stockholms invånare ännu
hängde fast, om de
än från olika håll
något förnummit om
den nya läran. Det
kätteri, som nu
förkunnades, mottogs därför i början med fasa och rönte häftig
motsägelse. Men reformatorerna åtnjöto konung Gustafs
beskydd, och hopen af deras anhängare ökades efter hand.

Om sin broders missionsverk och ledsamheter i
Stockholm berättade Laurentius Petri öfver 40 år därefter sålunda:
»Det var den största hopen emot och svårliga förtretligt, att
så skedde, och hade dock ingen (såsom dem syntes), den de
härför skylla och deras harm uppå släcka kunde än
predikanterna, som genom Guds ord sådant hade kommit till väga.
Därför måste ock de samme stå i mål för allom och kläda
så många förgiftiga tungors mordskott, ty den hölls då för
den bäste och Gudi kärast, som mest orkade ropa på
lutheraner, kättare, trospillare, gudsförrädare och hvad annat sådant
var för hädelseord, som någon visste eller kunde upptänka.
Den ene sade, att han ville våga på dem en gammal
badstuga, den andre en gammal lada, den tredje så många lass
ved, så mycken tjära, torf, näfver o. s. v. Och tycktes, att
man icke bättre kunde städja någrahanda kostnad, än det
man uti så måtto hulpe till, att slika förbannade kättare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>