Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta fall är Elsass-Lothringen i tysk ägo sedan
1871. Här är att märka, att öfvergången var en
vinning såväl ur geopolitikens som etnopolitikens
med 1 % af befolkningen medräknas). Det senare fallet är icke
heller, likt det förra, att betrakta som alldeles dödt, för så vidt den
vallonsk-franska delen angår. I kraft af dogmen om Rhengränsen
ej mindre än nationalitetsprincipen har Frankrike hardt när i alla
tider gjort anspråk på Vallonien. År 1848 försöktes t. o. m. en
»Jameson raid» här. Napoleon III:s annexionsplaner på 1860-talet
ära väl bekanta. I nyare tid, sedan vallonerna 1897 ändtligen fått
medge det flamska språkets fulla likställighet, har uppstått en agitation
för de bägge landedelarnas skilsmässa i förvaltningen, ett slags dualism
å la Österrike-Ungern, som 1912 programmässigt accepterades af de
liberala vallonerna, och som pekar mot upplösning efter
nationalitetsprincipen, se Hampe, Belgien und die grossen Mächte, i det tyska
sammelverket, s. 384 f., och OuWERKERK, Die internat. Bedeutung
der flämische.n Bewegung, i Die neue Rundschau okt. 1915. Spridda
röster (som BORCHLING) yrka rent af en oberoende flämisk stat, se
Deutsche Revue, nov. 1915. Också Seton-Watson, anf. st., s. 38,
skrifver, att »motsatsen mellan flamländare och valloner blef under de
senare åren så utpräglad, att många fruktade att den belgiska nationen
skulle splittras i två delar». Det är ett mycket typiskt exempel på petitio
principü, att denne förf. icke desto mindre utgår från hypotesen af en
»belgisk nation» som ett faktum! I alla händelser var det först genom
kriget som den belgiska frågan fick storpolitiska dimensioner, hvadan
hon icke har ett omedelbart intresse vid vår nuvarande undersökning. —
Flämernas majoritet är uppenbar, vare sig man med LANGHANS i
Peterm. Mitteilungen 1914 (Die Umgangssprache im
Generalguvernement Belgien) sätter den till endast 51,6 % mot 42,9, eller
med Deneke (Sprachverhältnisse und Sprachgrenze in Belgien,
1915) beräknar den till 54 mot nära 45. Den är också stadd i
tillväxt; under senaste decenniet växte vallonernas tal med 10 % men
flämernas med 13. Själfva språkgränsen är ovanligt skarp och rak
utmed lat. 60° 45’, strax nedom hufvudstaden, som själf är en
vallonsk ö. Förhållandet mellan Holland och detta irredenta
motsvarar Serbiens till Kroatien; endast religion och historia skilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
