Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slutet produktions- och konsumtionsområde". Man
har sedan dess talat mera förbehållsamt om saken;
f. rikskansler Bulow i sin utrikespolitiska apologi
1913 (inledning till jubileumsarbetet "Deutschland
unter Kaiser Wilhelm II") yttrar sig helt försiktigt om
Turkiet som "i långa år ett nyttigt och viktigt led i
kedjan af våra politiska förbindelser", därför att "vi
i Turkiets fortbestånd hade ett betydande ekonomiskt,
militäriskt och äfven politiskt intresse" ; och i
Deutschland und der Weltkrieg afvisar Hintze ganska fränt
den Johnstonska bilden som ett "fantastiskt projekt".
Man förstår hänsynen till de ömtåliga förbindelserna
själfva: tyskarna vilja reservera sig mot en tanke,
som lätt väcker föreställningen om eröfringsplaner
liknande dem med hvilka andra imperier vuxit
(se härom nedan s. 167). Man har t. o. m.,
allt sedan Rohrbach 1903, dragit sig för att
rekommendera Anatolien som ett utvandringsland för tyskt
befolkningsöfverskott, änskönt det enligt general
Imhoff Pascha (föredrag 25/10 1913) kunde
rymma 60—70 millioner — enligt andra ännu mycket
flera — lika väl som nuvarande 15. Sålunda har
programmet Berlin—Bagdad före världskriget stått
liksom i skuggan.1 Icke desto mindre vågar jag säga,
1 Detta fick också ett halföfficiöst uttryck i broschyren
»Welt-politik und kein Krieg» 1912, som rekommenderade återhållsamhet i
Levanten mot vederlag i Centralafrika, alltså ett kolonialvälde utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
