Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kortad i all evighet, såsom väl den med den dagliga er-
farenheten öfverensstämmande meningen ännu allmänt an-
tar. Kants mening om världsprocessens ständiga förny-
else, som ju är ytterst erkännansvärd i dess allmänna
drag, stöter likväl på den svårigheten, att den i utförandet
fullkomligt strider mot principen om energiens oförän-
derlighet. Detsamma gäller om Du Prels tilltalande försök.
Denna sista tanke om världsprocessens upprepande är
hos Kant grundad på en etisk princip; han finner ett »väl-
behag» i tanken att världarna äro till för bärande af or-
ganiskt lif. Dessutom anser han det strida mot begreppet
om Guds fullkomlighet, om solarna slockna för all tid.
En vida säkrare synpunkt väljer Spencer. Han går ut
från, att en viss lagbundenhet gör sig gällande i världsut-
vecklingen. Han intager den moderna ståndpunkten, att
världen existerat sedan oändlig tid — då Kant trodde,
att den var skapad — och att den ej har något slut.
Perioder af koncentration hos materien omväxla med peri-
oder då den sprides. Detta påminner om de indiska
perioderna af utveckling och hvila. »Solsystemet», säger
Spencer, »är ett system i rörligt jämviktstillstånd, hvilket
slutligen skall spridas så att det åter blir den förtunnade
materia, af hvilken det framgick.» Men huru en spridning
skulle kunna äga rum, då man endast hade Newtons tyngd-
kraft att röra sig med, är obegripligt. Spencer talar visser-
ligen om kollision mellan himlakroppar, men tilldelar den-
samma ej någon betydelse för spridningsfenomenet. Om
ej en bortstötande kraft funnes, skulle allt koncentreras.
Först genom införande af strålningstrycket och fram-
hållande af, att entropien kan aftaga i vissa fall, blir det
möjligt att genomföra de idéer om en evig fram- och
återgående rörelse i himlakropparnas utveckling, hvarom
de indiska filosoferna drömt sedan den gråa forntiden.
Det är med idéerna som med organismerna. Massor
af frön utsås, men endast ett ringa antal af dem spirar
upp, och bland de lefvande varelser, som ur dem utvecklas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
