Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
hotande mullrande drev honom alltid
ögonblickligen tillbaka upp i trädet igeu.
Timmarna gingo. Pelle förstod av solens
ställning och sin hunger, när det var middagsdags.
Han blev öm i kroppen av att hålla sig fast på de
hårda grenarna, och hungern gnagde allt värre
och värre. Det blev sent på eftermiddagen.
Stackars Pelle var illa däran. Hjälten grät och hade
ej längre rum för några stora tankar om sig själv.
Äntligen kom dock folk, och Pelles pappa var
ibland dem. Tjuren jagades bort, och Pelle togs
ned ur trädet. Pappa blev så förtjust, han trodde
knappast det var sant, att han höll sin gosse livs
levande i famnen igen. Huru hade han ej sökt
pojken, sedan middagen, då han saknats! Och nu var
han äntligen funnen.
När pappa kom hem med Pelle, togs mat fram
åt den lille uthungrade stackaren, och alla
samlades omkring honom för att njuta av att ban levde
och se på hur han åt.
Så småningom återkom Pelles hjältemod, och da
började han vilja inbilla både sig och andra, att
han suttit i trädet egentligen bara för nöjes skull,
men med det försöket kom han inte långt. Pappa
avbröt honom med att berätta, att skogvaktarens
lilla Brita gått genom hagen på förmiddagen. Då
hade hon hört skrik och sett Pelle komma rusande
med tjuren efter sig. Allt vad hennes ben förmått
hade hon sprungit för att rädda sitt eget skinn.
Hemkommen berättade hon vad hon sett. Hennes
far hade då gått till hagen, och funnit tjuren jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
