Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Ja, var? Man satt kring middagsbordet och upp
täckte att Gerdas plats stod tom. Man sökte i
hennes rum och i alla rummen, ringde omigen i
matklockan, men ingen Gerda kom.
Vem hade senast sett henne, och var hade hon
då varit? Man forskade, och då befanns det att
ingen sett henne sedan Karin och Trofast skilts
från henne vid avvägen i skogen. Kunde bon ha
gått vilse? Det var mer än troligt.
Karin gjorde sig de bittraste förebråelser.
— Det föll mig aldrig in att hon skulle kunna gå
vilse mitt på ljusa dagen, men jag glömde att hon
inte känner skogen så väl som jag, och så är hon
stadsbarn till!
Nu var det ej längre dag, utan den långa
vinterkvällen hade brutit in med sitt mörker, sin kyla
och sina gnistrande stjärnor.
Män och hästar uppbådades till skallgång i
skogen. Pojkarna ville också vara med. Ingen
hindrade heller Karin, da hon förklarade sig ej ha ro att
sitta hemma.
— Det är ju mitt fel på sätt och vis, sade hon.
Det gick man inte in på, men man förstod
hennes känslor och lät henne göra som hon ville.
Trofast hoppade och skällde omkring henne,
förtjust då han såg, att hon ämnade sig ut, ocli ivrig
alt fä gå med.
— Tänk om Trofast kan hjälpa oss att spåra upp
henne! utbrast Karin. Edit spring efter någon
klädespersedel, som är Gerdas!
Edit lydde genast och fick fatt pä en väst, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
