Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er.
i det resignerat sorgsna, ansiktet. Det kom något
strängt, anklagande.
Utan ett ord vände sig Pers mor om för att gå
vidare.
Men detta beteende blev för mycket för
Ingeborg. Hon hade väl inte gjort något ont, så att
hon behövde finna sig i denna stumma anklagelse.
Hon påskyndade sina steg ocli hann fatt den
gamla och frågade hur det stod till.
— Som det kan.
— Och Per?
Den frågan undslapp Ingeborg, ty nu måste
hon veta.
Den äldre kvinnan såg prövande på henne några
ögonblick innan hon svarade.
— Han reser till Amerika.
Ingeborg kände ett så häftigt styng i hjärtat
att hon måste stanna.
— Och överger allt... sin mor, sitt hem?
— Vad betyder en gammal mor för den som
svikits av sin käresta och har hjärtesorg?
— Ä! Men ... vem har svikit honom?
— Behöver du fråga det? Nog vet du!
— Han har inte... sagt mig det, sade Ingeborg
svagt.
— Du har varit så ung hittills. Han hade tänkt
säga dig det i höst, men nu vill du väl inte höra
det, nu har du fått annat i tankarna. Och han,
stackars gosse, vill bara bort, är rädd för att
träffa dig, rädd för sig själv. Han har ett
obändigt lynne, och det vet han, och därför flyr han,
ß — Vårdrömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
