Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - ära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. ära
ävja
omstridda släktskapsförhållanden; se
ärlig. Härtill ärbar
2. ära tidevarv: se era
ärende: fsv. ærende, isl. erindi, no. ærend
budskap, göromål, tilldragelse; gemens,
germ. ord av omstridd härledning,
sannolikt verbalsubst. till isl. inna
utföra, arbeta (se 2 and)
ären pris (en växt, Veronica): av ty.
Ehrenpreis, egentl, ’(blomma som är
värd) hederspris’; till 1 ära
ärftlig: sv. ord (känt från 1600-t.) med
oklar formbildning, möjl. lågty. lån;
jfr fsv. ærfp ärvande (ärvdabalk), bildn.
till ärva
ärg: besläktat med fsv. er, isl. no. eir
koppar; gemens, germ. ord (jfr ty. Erz,
eng. ore malm), samma ord som lat.
aes (gen. a’eris) koppar, brons
ärM eldstad, härd: ombildn. (efter andra
ord på -ü) av fsv. cerin (isl. arinn) med
samma bet., trol. besläktat med lat.
a’ra altare, offerhärd
äring årsväxt: fsv. cering; bildn. till år
är ja plöja med årder: fsv. ceria, isl. er ja
plöja; gemens, germ. ord med
motsvarighet i andra indoeurop. språk
(bl. a. lat. ara’re plöja); jfr årder
ärke- (i ärkebiskop m. fi.): fsv. ærkeisl.
erki-; över forneng. av lat. ar’chi-, av
grek. arkhi-, till grek. arkhos’ anförare,
härskare (se monark)
ärla benämning på flera tättingar: isl.
ertla, no. erla; nord. ord av oklart
ursprung
ärlig: fsv. ærliker aktad, hedervärd; av
lågty. érlich i samma bet.; bildn. till 1
ära; den nutida bet. från ty. ehrlich
ärm: fsv. ærm, isl. ermr, no. erm; ett
nord. ord, bildn. till 1 arm
ärna ha för avsikt, ämna: fsv. cerna
(arna) förskaffa; utverka, isl. ärna; trol.
bildat till isl. ärr, got. airus sändebud
ärr: fsv. cer, isl. err, no. cer; gemens,
germ. ord, trol. med grundbet. ’sår’
ärt: fsv. ært, no. ert; trol. lånat från
fornlågty. erit med samma bet.; av
okänt ursprung
ärtskocka: över ty. Artischocke av ital.
articiöcc’0 med samma bet.; ytterst av
arab. al-harsaf: i sv. med anslutning
till ärt
ärva: fsv. cerva, isl. erfa, no. erva;
gemens. germ. ord (ty. erben), bildat till
1 arv
ärvdabalk: se ärftlig
äska fordra, begära: fsv. æskia; av
lågty. ëschen, eischen fordra (eng. ask
fråga)
äsping ung huggormshona: bildn. till
1 asp (alltså ’den, som trivs bland
aspar’)
äss (en kortspelsterm): ytterst av lat. a’$
(gen. ass’is), ett visst mynt
ässe (endast i uttrycket vara i sitt ässe
el. esse trivas, känt från början av
1600-t.): se esse
ässing list (el. planka) på insidan av
relingen i en båt, båtkanten: da essing, no.
esing (æsing); även: ’bjälklag i en
byggnad’; bildn. till 1 ås takås
ässja smideshärd: fsv. æsia, no. esja
eldmörja, aska med glöd i; gemens,
germ. ord (ty. Esse), trol. besläktat
med ord i andra indoeurop. språk med
grundbet. ’vara het, brinna’
äta: fsv. ceta, isl. no. eta; gemens,
indoeurop. ord (ty. essen, eng. eat), med
motsvarighet i andra indoeurop. språk,
bl. a. lat. ed’ere äta; jfr etsa, fräta
ätt släkt: fsv. æt, isl. ætt släkt, stam;
gemens, germ. ord, i got. och
väst-germ. språk med bet. ’egendom’, bildn.
till äga. Härtill ättling: fsv. ætlinger
ättelägg ättling: till 1 lägg (bildlig bet.)
ättestupa: möjl. en lärd ordbildn.
(1600-talet) i anslutning till sv. dial.
(Småland) stupa brant ställe, till adj. stup
brant (se stupa)
ättika: fsv. ætikia; av likbet. lågty. etik
(ty. Essig), ombildat av lat. ace’tum
med samma bet.
även: av lågty. even just, lika, till adj.
even jämn (ty. eben)\ samma ord som
jämn; jfr oäven
äventyr: isl. àjintyr, no. æventyr; över
tyskan och fornfra. av medeltidslat.
adventu’ra händelse (jfr advent)
ävja [ävv’-] gyttja: fsv. æfia, no. ev ja
dy; bakström i älv; nord. ord,
motsvarande det från lågty. lånade ebb
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
