- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
128

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - fåtölj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fåtölj

farm

fåtöl j länstol: av fra. fauteuü med
samma bet., av fornfra. faldestoél, egentl,
’hopfällbar stol’; av germ. ursprung;
jfr fåll

få’vitsk: fsv. isl. fdvizkr; till 2 få ringa
och vett (fsv. vit)
fä: fsv. fæ, isl. fé kreatur; egendom;
gemens, germ. ord (ty. Vieh, eng. fee
lön), identiskt med lat. pec’u boskap;
jfr pekoral, pekuniär

fäbless’ böjelse, svaghet för ngt: av fra.
faiblesse med samma bet., till adj.
faible svag, av lat. fle’bilis
beklagansvärd

fäderne: fsv. fæprine, fæpærne, isl. fa-

derni; bildn. till fader
fägna: fsv. fæghna, bildn. till fsv. fæghin
glad (sv. dial. fäjen), alltså egentl, ’göra
glad’; jfr i 11 fän as. Härtill fägnad;
jfr välfägnad

fägring: fsv. fæghrind, fæghring; bildn.
till fager
fäjs ladugård (dialektord: ö. Götaland
m. m.): fsv. fæhus, fæus, varav fäjus
och i best. form fäjuset, fäjset; jfr fjös
fäkta: av lågty. vechten slå med armarna;
fäkta (ty. fechten); av omstritt ursprung;
jfr fukter, förfäkta
fä’lad betesmark (jfr vång): sydsv.
dialektord (fornda. fælap), da. fælled;
sammansatt av fä och 2 led (eller ett
därmed nära besläktat ord)
fälb (ett slags sammetstyg, i fälbhatt):
över ty. från romanska språk; jfr ital.
spa. felpa schagg; plysch
fälg (fälj) rännformig hjulring (på cykel
el. bil), varpå gummiringen fastsättes:
av ty. Felge (stycke av) hjulring
fäll: fsv. fælder, isl. feldr; nord. ord, trol.
med urspr. bet. ’betäckning’

1. fälla (subst.): fsv. isl. fetta; bildn.
till falla

2. fälla (verb): fsv. isl. fella; gemens,
germ. ord (ty. fallen, eng. feil), med
grundbet. ’komma ngt att falla’; bildn.
till starka verbet falla; jfr 1 fälla,
tillfälle

fält: av lågty. veit (ty. Feld, eng. field),

identiskt med sv. -fjäll i urf jäll
fältskär: av ty. Feldscher[er] en som
klipper skägget i fält, till scheren klippa

fältspat (ett mineral): bildn. av fält
och spat

fä’nad boskap: fsv. fænaper, isl. fénaör;
bildn. till fä
fäng- (i fänghål m. fi.): av lågty. feng- till
fengen antända, bildn. till fangen fånga
(se fånga)
fängelse: fsv. fængélse, ombildn. av
lågty. vengnisse (jfr ty. Gefängnis); jfr
fånga, fånge

fångsel: fsv. fångsel, da. fængsel;
om-bild. av föreg, efter nord. ord på -sel.
Härtill fängsla, fängslande (adj.)
fänkål [fäng’kål, fän’-] (en kryddväxt):
fsv. fænikal; av lågty. veneköl, venikel,
ombildat genom anslutning till köl kål;
av lat. fenic’ulum med samma bet. (eg.
’finhö’, till fe’num hö)
fän’rik: av ty. Fähnrich, bildn. (trol. efter
personnamn på -rich, såsom Friedrich,
Dietrich) till Fahne fana
fänta liten flicka: no. fenta
kringströvande kvinna; bildn. till fant

färd: fsv. færp, isl. ferd; gemens, germ.
bildn. (ty. Fahrt) till 1 fara; jfr fart;
ofärd, välfärd; 1 färdig. Härtill
färdas

1. färdig redo (att fara); frisk, i gott stånd
[frisk och /.); skicklig, duglig;
fullbordad, avslutad: fsv. færpogher frisk,
skicklig, beredd; av mit. verdich (ty.
fertig), eg. ’redo till färd’; avledn. på
färd. För betydelseutvecklingen jfr 1
reda

2. -färdig: urspr, samma ord som 1
färdig, men i sammansättn. ofta med
försvagad och allmän bet., nästan som ett
suffix: ofärdig; fort-, sakt-, senfärdig;
fall-, gråt-, slagfärdig; botfärdig;
fingerfärdig; lätt-, rätt-, sannfärdig

färg: jfr fsv. færgha, sv. dial. färga färg;
av lågty. verwe (ty. Farbe); om ett
äldre inhemskt ord med samma bet. se
2 -lätt

färja (subst.): fsv. færia, isl. ferja;
gemens. germ. ord (ty. Fähre), ytterst
bildat till 1 fara

färla (ett straffredskap, ris): egentl,
’redskap att slå med’; av lat. fer’ula
kvist, ris, till lat. feri’re slå
färm rask, flink: över lågty. av fra.

128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free