- Project Runeberg -  Våra barns fria läsning /
156

(1916) [MARC] Author: Gurli Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och den fria läsningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

under sin uppväxttid ej hade mycket tillfälle till
litteraturläsning, utan var hänvisad till att läsa om och
omigen det lilla hon kunde komma över. Nu har hon
tillgång till ett välförsett bibliotek, där i synnerhet den
moderna litteraturen är representerad. Man skulle tro att
hon nu slukade böcker. Men nej, hon väljer med
omsorg och behåller länge varje bok. Och när någon av dem
särskilt tilltalar henne söker hon alltid skaffa sig den,
för att själv äga den. En gång kom hon strax tillbaka
med en bok, under förklaring: »Jag förstår den inte.»
— »Men det är ju en bok som hela världen läser och
talar om.» — »Må så vara, men när jag, åtminstone
ännu, inte duger till att förstå den, så hjälper det mig
inte, om hela världen pratar om den.» Hos många så
kallade litterärt bildade, som i en huvudstad äro i
tillfälle att »läsa allting», att i sporrsträck jäkta igenom
litteraturen för dagen, skall man förgäves söka det
djupa inträngande i det lästa, det förståelsens
tillägnande som jag funnit hos denna enkla lantflicka. Må
ungdomen vänja sig att ej se kriteriet på litterär bildning
förnämligast i att vara underkunnig om den senast
tryckta romanens innehåll, hurudant detta än är.

Det är för resten sorglustigt med den uppfattning
av sjunde budet som gör sig gällande vid boklån. Jag
undrar om det finns någon som ej förlorat och själv
låtit andra förlora böcker genom lån? Lånade böckers
öde i allmänhet, vem känner icke det?

Tel est le triste sort de tout livré prëté
Souvent il est perdu, toujours il est gåté.

eller

Bei mir känn gar kein Buch veralten.

Kaum hab’ ich’s eins, so muss ich’s schön verleihen-

Und da fällt’s oft den Leuten ein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varabarn/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free