Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla hvita sto, med hunden Gorm i hälarne, fram emot
sin tomt. Mäster hade under den sist förflutna tiden
åldrats hastigt. Hans icke längesedan kastanjebruna hår
var grått, insprängdt här och där med snöhvitt. Han
satt som drömmande i sadeln, men då han hunnit till
järnstaketet och Gorm gaf skall vid grinden, vaknade
han upp och såg, att jungfru Marias bild på tegelhusets
gafvel var borta. Han vände sig i sadeln och såg, att
Vidrik Valandssons bild på det andra husets gafvel också
var sin kos.
Gorm tittade misstänksamt in genom portgallret.
Hans kloka hundhjärna hade långsamt, men säkert,
uttänkt en hel strategi med syfte att bespara sin ägare
beröringen med magister Lars’ käpp och skodon. Om
han sett magistern i närheten af staketet, då hade han
sprungit nedåt gränden och in genom sidoporten. Om
han sett honom midt på gårdplanen, hade han från
gränden sprungit i sjön, simmat till tvättbryggan och kraflat
sig upp där, för att sedan genom sjöbodsporten utspeja
ställningen. Säker kände han sig ingenstädes utom i
målarestugan. Men där var han tvärsäker och låg ofta
i slummer utsträckt framför dörren, så att mäster
Gudmund måste klifva öfver honom, när han gick ut.
Nu var magister Lars icke på gårdplanen. Margit
kom och öppnade grinden och hjälpte far vid
nedstigandet från hästen. - Alskade vän, du har väl redan
sett det?
- Ja, min dotter. Hvar har han ställt bilderna?
- Han bar slagit sönder dem och kastat bitarne i
sjön. Du stackars fader! Hon slog armarne om hans
hals och kysste honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
