Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gamla mormoderns ansikte, tröstande fru Düsbach
i hennes elände. Minnet av den kloka damen stärkte
och uppmuntrade henne att ånyo uppgöra planer för
framtiden.
Emellertid satt Anna fördjupad i läsning av
tidningens annonser. Ändlös och brokig var mängden av
"nästan nya" möbler, som utbjödos till salu. En
allmän penningbrist syntes råda. Men å den andra
sidan i tidningen vimlade det av annonser om nöjen och
förlustelser i en sådan omväxling och mängd, att en
storstadsbefolkning kunde tillfredsställas därmed. Så
såg det för resten alltid ut i tidningen vid denna tid
på året, då det nya kvartalet nalkades. I flera
veckor hade i Düsseldorf härskat en livaktighet och ett
sällskapsliv, som under fastlagsdagarna kunde stiga
ända till vildhet, intill dess kyrkornas och klostrens
klockor ringde till bön och bot, och prästerna gjorde
korstecknet framför de bleka, förvirrade ansiktena.
Då det blev för mörkt att läsa, lutade Anna sig
bakåt ooh sade:
— Du kan gärna tända lampan!
— Vad sade du?
— Tänd lampan, mamma! Man fördärvar sina
ögon.
— Åh, det glömde jag! Nå, det blir minsann
riktigt hemtrevligt.
Hon gäspade och knäppte händerna om knäet, i det
hon betraktade modern med en blandning av undran
och ovilja. Sedan for hon upp:
— Vill du vara så älskvärd och säga mig, hur detta
skall sluta?
— Ja, därpå får du nog fundera.
— Petroleumhandlaren kommer inte, slaktaren vill
inte längre lämna kredit, i morgon kommer säkerligen
inte bagaren med brödet. Skall vi leva av luft?
— Vår ställning är bekymmersam, men vi måste
finna oss i den med tålamod.
— Hur skall vi bära oss åt?
Frun gned sina magra, välskötta händer, vilkas
fingrar voro besatta med dyrbara antika ringar, och
svarade:
— Jag har gjort, vad jag kunde, Anna, jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
