Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvidson om allting, och han skall ombesörja
allt för oss!» Arvidson var konsulns "advokat.
Anna svarade icke. Hon fann det
besynnerligt, att en man inte kunde vara med om något
sorgligt, då det ju ändå fanns så mycket
sorgligt i livet.
Så snart de kommit till Stockholm, åkte de
ut till amiralens hus. Annas hjärta slog högt
av beklämd ångest, då de ringde på dörren.
»Skulle han stå därinne — i sin kista?»
Louise kom emot dem. Hon var så blek och
såg så djupt sorgsen ut, att Anna kastade sig
om hennes hals och utbröt. »Vad du ser sjuk
ut, älskade vän! Du är väl inte sjuk.»
»Mig fattas ingenting», svarade Louise lugnt.
»Men jag tycker, att ingenting mera skall kunna
göra mig glad. -— Du vet inte — nej, ingen
vet, hur han var! Den bäste och mest
anspråkslöse man av alla. Och för mig har han
varit som en far. — Jag älskade honom
mycket, mycket högt.»
»Står han — står han däruppe!» frågade
Anna, vars ögon uttryckte en hemlig ångest.
»Nej, han är redan förd till
Skeppsholmskyrkan», svarade Louise, som inte tycktes
märka Annas upprörda utseende.
— 189 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
