Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omständigheten, att Gud är god, utesluter all
möjlighet för den, som är ond, att varda salig.
Saligheten beror på en innerlig, personlig livsgemenskap
mellan människan och Gud. Men en sådan
gemenskap är icke möjlig, sålänge Gud är god och
människan är ond. Skall en förening komma till stånd,
då måste antingen Gud varda ond, såsom människan
är — vilket är lika omöjligt, som det ock skulle göra
all salighet omöjlig — eller ock måste människan
varda god, såsom Gud är. Gott och ont kunna aldrig
varda ett, och mellan god och ond gives ingen levande
gemenskap. Det är därför Skriftens allra mest
bestämda vittnesbörd, att ingen kan bliva salig,
sålänge han lever i sina synder, och detta vittnesbörd
trotsar alla invändningar. Skall människan frälsas,
så måste det ske genom en återgång på samma väg,
varpå hon blivit förlorad. Döden och fördömelsen
har kommit in i världen genom synd; liv och
frälsning vinnas därför endast genom rättfärdighet.
Därför säger ock Paulus i 4 kap. av Romarebrevet: Guds
gåva är det eviga livet i Jesus Kristus, vår Herre;
och i näst därpå följande kapitel förklarar han detta
bero därpå, att Jesus är den, som gör syndare
rättfärdiga. Ser du läran om den eviga fördömelsen från
den synpunkten, som skulle det vara ett Guds
rättfärdighets oavvisliga krav att av den syndiga
människan utpina ett visst mått — ett oändligt mått av
kval till betalning av den skuld, vari hon genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
