Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellas och Hannas växande tillgifvenhet för hvarandra fortfor att väcka afund hos några af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Mitt arbete. Jag skall hjelpa mamma med
renskrifningen.
Nu öppnades dörren, och skaran stormade
in. De nya sommarplanerna upptogo mångas
tankar, så läsningen gick som den kunde den
dagen.
Hanna och Bella följdes som vanligt åt hemåt,
och Bella tyckte sig nu för första gången märka
en viss köld från Hannas sida. Hon trodde, att
hon misstog sig och fördubblade sin vänlighet,
men Hanna blef blott fåordigare och trumpnare,
ju längre de talade.
– Jag kommer hem med dig en stund, –
sade Bella, när de skulle skiljas. – Jag kan
lexorna och tycker det är så länge sedan jag varit
hos dig.
– Kom, om du vill, – sade Hanna
likgiltigt, – men jag måste läsa.
De gingo in i Hannas rum, en torftig liten
kammare med urblekt kretonne på möblerna,
spruckna tapeter och simpla trasmattor på
golfvet. Allt var tarfligt, men snyggt, och luften
var oklanderlig. Bella aftog hatt och tröja, slog
sig ned vid fönstret och funderade huru hon skulle
kunna muntra upp Hanna.
– Jag tänker sy mig en reformdrägt i
sommar, – började hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
