- Project Runeberg -  Utländska diplomaters minnen från svenska hofvet /
665

(1885) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

talade om honom. Han underrättade sig flera gånger om
konungens helsotillsl&nd och yttrade sig om denne suverän med
vördnad och ömhet. Kronprinsen frågade han endast efter för att få
veta om han talade franska och hvilken fransman som stannat
hos honom. Särskildt underrättade sig grefven af Gottorp om
generalerna Toll och Gederström samt om Nils Gyldenstolpe och
Axel Mömer. Härefter ville han veta, om de förnämsta
personerna vid hofvet lefde ännu. Så snart jag nämt grefve
Ström-felt försjönk han i grubblerier, hvarefter han yttrade: "Det är
mycket besynnerligt, är ni säker på att han lefver; det är nästan
omöjligt. Jag drömde i England, att han kom emot mig i den
regerande drottningens våning, visande mig med fingret på min
moders bönstol." — Ingen gång under hela samtalet råkade jag i
bryderi om svar, ty grefven af Goltorp talade blott som en
resande, hvilken länge varit skild från sitt fädernesland och som
med nöje erfar, hur verlden lefver med hans gamla
bekantskaper. Jag kunde icke annat än röras af den glömska af sig sjelf
och lidna oförrätter, han röjde under detta samtal; han grät flera
gånger utan att någonsin bli bitter. Jag trodde redan, att han
skulle förlora sig i tomt prat, då den frejdade resanden plötsligt
reste sig med bestämd uppsyn och förkunnade mig, att han hade
något att säga mig i min egenskap af h. maj:ts vår gemensamme
herres, sändebud. Den olycklige Gustaf Adolf yppade så att han
ämnade sig till Jerusalem, emedan han ej kunde uthärda den
ledsnad, som förtärde honom i Europa. ”Jag har intet mål, sade
han, ingen sysselsättning; mitt hufvud förvirras stundom, mina
tankar blifva oklara, då jag tänker på mig, och jag har
ingenting annat att tänka på. Om jag visste hvarför jag befinner mig
på ett ställe, skulle jag der vara lycklig; men att lefva der utan
att kunna göra klart för mig hvarför, det dödar mig. Jag
önskar resa till Jerusalem, emedan det är en för hvarje kristen kär
plats, men stundom tvekar jag, om jag gör rätt i att begifva
mig dit. H. m. konungen, min herre, skulle kunna göra ett slut
på min oro. Jag såge gerna, att jag finge bosätta mig i någon
af hans stater, det är mitt fädernesland och om äfven hans
förhållanden till Sverige hindrade honom att 1811 bevilja mig
till-låtelsen att bo i Holstein, har jag dock ej förlorat hoppet att få
göra det. Jag skulle vilja göra Eutin till min vistelseort, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utldipl/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free