Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
FÄDERNEARF.
För Ute och Hemma af O—I.
an kan då rakt inte förstå sig på Sven
H kusk i dag. Sitter han inte liknöjd, trum-
pen! Ser ut som om all världens sorg
låg öfver honom! Och han, Bernhard, kan knappt
sitta stilla af förtjusning öfver att återse fä-
dernegårdens furor och granar. Hvilka präk-
tiga vägar, hvilken matta af blekröd ljung;
hvilken mjuk sammetsgrön mossa och tusen
kvittrande små väsen i de täta grenarna!
Han måste stämma upp en sång, där han
sitter i den gamla trillan. Herregud, han är
ung och nyförlofvad och vill sjunga ut sitt
hjärtas öfverströmmande glädje. Ligger icke
lifvet för honom i solljus liksom skogen nu,
jubla inte himmelens fåglar med honom?
Att han verkligen kunnat vara så länge
borta från allt det gamla och kära och välbe-
kanta!
Han småler.
Det är ju koz med de strålande gasellögo-
nen som hållit honom kvar därnere, hon som
helt lyckats fästa hans ynglingahjärta!
Nu är han på väg till gamle far för att be
om hans välsignelse till det äkta förbundet.
Redan i höst vill han hemföra sin älskade.
Vacker sonhustru får farsgubben, det är då
visst och sant!
Men han måste smått undra öfver faderns
långa tystnad. Hvarför har han upphört att
skrifva till honom, ende sonen? Och hvarför
- sitter Sven så tyst? Han förstår sig inte på
honom längre. Han har väntat sig ett möte
som i forna dagar. Men Sven var ej alls den
från forndom. Inte har han hälsat sin herres
son med ett glatt välkomstord, inte har han
med den gamla ifvern följt honom till trillan,
dragen af traktens vackraste springare. Gån-
gen var tung och mödosam, blicken rent af
dyster.
Och nu sitter Sven helt upptagen af häst
och tömmar, glömmer tilltala blifvande husbon-
den. Men det oroar honom inte. Det är åren
som tynga gubbstackaren!
62
Han måste tänka på hvilken välsignad dag
det är i dag, hvarken för varm eller kall, rik-
tigt idealiskt skön. En sådan solskensdag
måste /ox komma till fädernehemmet. Och
han skall hälsa henne som drottning. Han skall
strö rosor för hennes fot, han skall resa äre-
portar öfver hennes lockiga hufvud. Han skall
göra hennes lif ljust och rikt. Han skall bära
henne på sina händer lifvet igenom. Hon har
aldrig kunnat välja en man, som högre velat
hennes lycka än just han.
Och han skall försköna den gamla gården.
Strax vill han börja därmed. Han har länge
nog försummat det. Allt skräp och fult måste
bort, allt det som på något sätt kunde verka
disharmoniskt på hennes skönhetssinne.
Han vänder blicken mot rågfälten, gula som
hennes’yppiga hårflätor, vaggandesom en ungmö
i dansen. Och han tänker, att här skall han
gå med henne och visa henne fältens gyllene
rikedom och pryda hennes hvita klädning med
deras vackraste blåklint.
Hans tankar ila hän, ljusa, lätta som fjär-
ilarna öfver ängens blomstermatta.
»Sven», säger han slutligen, ur stånd att
längre tillbakahålla det, som brinner inom ho-
nom. »Sven, tycker du inte jag är lycklig som
får råda öfver de här markerna?»
>Hm,» säger Sven.
»Tänk nu Sven på de stora skogarna, de
bördiga åkrarna, de fiskrika vattnen, tänk på
de saftiga ängarna, den präktiga boskapen och
fruktträden dignande af läcker frukt —.»
»Hm,» säger Sven ånyo.
Men ynglingen fortfar i brinnande entu-
siasm. Å
»OcH tänk på den storslagna parken, tänk
på slottet omgifvet af rosor från alla världens
länder! Tänk på den vackra utsikten öfver fjär-
darna! Tänk på de många holmarna — tänk
på fågelvärlden — —.»
»Hm,» säger Sven än en gång.
Men ynglingens blick tindrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
