Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot himlen. Och över detta kaos reste sig en lång stång,
krönt med en röd trasa som fladdrade i blåsten.
I skuggan av en båt låg Vasilij Legostev, strandvakt vid
köpmannen Grebentjkovs fiskerier. Han låg på magen
med huvudet stött mot händerna och blickade
uppmärksamt ut över havet mot en knappt synlig strandremsa.
Därborta i vattnet syntes en liten svart punkt, och Vasilij
gladde sig åt att se hur den blev större och närmade sig.
Han knep ihop ögonen till skydd mot solglittret på
vattnet. Det är Malva. Hon ska komma, skratta så att barmen
lockande böljar upp och ner, omfamna honom med sina
starka mjuka armar, kyssa honom och sedan berätta
nyheter därbortifrån så högljutt att måsarna skrämda flyger
upp. Så kokar de sig en god fisksoppa, tar sig en sup,
vältrar sig pratande och under ömma smekningar i sanden,
och när det börjar mörkna lagar de te, dricker det med
delikata kringlor till och går sedan till vila.
Så är det varje söndag och varje helgdag som infaller
mitt i veckan. Tidigt på morgonen, i den friska
halvskumma gryningen, för han henne sedan över det sovande
havet tillbaka till stranden. Hon sitter sömndrucken vid
rodret, och han ror och ser på henne. Hon brukar vara så
lustig då, lustig och söt som en mätt kattunge. Kanske
glider hon från bänken ner på båtens botten och somnar
där, hoprullad till ett nystan. Så gör hon ofta...
Idag är till och med fiskmåsarna utmattade av hettan.
De sitter i rader på sanden med gapande näbb och sänkta
vingar eller gungar slappt på vågorna utan att skria eller
visa sin vanliga rovlystna livlighet.
Under solens heta smekningar höjer havet vällustigt sin
barm, i luften svävar en berusande mattighet... Det
föreföll Vasilij som om Malva inte var ensam i båten. Har
Serjozjka trugat på henne sitt sällskap igen? Vasilij vände
sig tungt om på sanden, satte sig upp, höll handen för
ögonen och började förargad stirra ut över havet för att
komma på det klara med vilka som satt i båten. Malva
håller i styret. Roddaren ror kraftigt men otympligt - det
är inte Serjozjka; om det var han skulle Malva inte
behöva styra.
- Åhoj! skrek Vasilij otåligt.
Måsarna på stranden flaxade upp och lyssnade.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
