Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Vänta lite. Hur kom du ut ur fängelset då?
- De släppte ut mig. De ställde mig inför rätta,
frikände mig och släppte ut mig, det var mycket enkelt... Men
vet du vad, idag arbetar jag fan ta mig inte mer! Jag har
redan tillräckligt med blåsor i händerna. Pengar har jag,
hela tre rubel, och för den halva dan idag blir det fyrti
kopek. Det är ju ett helt kapital! Kom med upp till oss,
vi bor inte i baracken utan här i närheten uppe på
berget ... där är en håla som är en riktigt bekväm bostad. Vi
är två stycken som logerar där, men min kamrat är sjuk ...
han har hög feber... Vänta här ett slag, jag ska bara gå
till uppsyningsmannen men är strax tillbaka.
Han reste sig hastigt och gick just som de andra åter
grep i linorna och började arbeta igen. Jag satt kvar på
min sten och betraktade det bullersamma vimlet omkring
mig och det lugna blågröna havet.
Konovalovs högväxta gestalt gled fram mellan
arbetarna, stenhögarna, brädstaplarna och kärrorna och
avlägsnade sig hastigt. Han svängde med armarna klädd i blå
bomullsblus, som var för kort och snäv åt honom,
lärfts-byxor och grova skor. Det ljusa håret svajade som en man
kring huvudet. Ibland vände han sig om och gjorde tecken
åt mig med handen. Han föreföll vara en alldeles ny
människa, upplivad, lugn, självmedveten, godmodig och stark.
Runtomkring honom var arbetet i full gång, bräder
gnisslade, stenar sprängdes sönder, kärror gnällde, dammoln
virvlade och människor skrek, svor, hojtade och sjöng.
Mitt i allt detta kaos skred min väns vackra högväxta
gestalt fram med fasta steg och avtecknade sig i skarp relief
- det var som om jag plötsligt hade skymtat förklaringen
på hela Konovalovs karaktär.
Två timmar senare låg han och jag uppe i hålan som
var "en riktigt bekväm bostad". Bekväm var den, man
hade en gång för längesedan tagit sten ur berget och
sprängt en stor fyrkantig grotta, i vilken fyra man ledigt
kunde få plats. Men det var lågt i tak, och över ingången
hängde ett klippblock nästan som ett förhänge. För att
komma in i hålan måste man lägga sig på alla fyra och
krypa in. Men det kunde vara riskabelt, för klippblocket
över ingången kunde när som helst ramla ner och begrava
oss därinne. Därför lade vi oss med benen och bålen inne
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
