Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag talade om vern som var bokens författare.
- Å, en sån människa! Så han har uppfattat det, det är
rentav hemskt. Det griper en ända in i själen, så levande
är det. Vad har han fått för det, författaren?
- Hur menar du?
- Jo, till exempel, har de gett honom en belöning eller
något sånt?
- Varför skulle de ge honom en belöning? frågade jag,
inte utan en hemlig biavsikt.
- Varför? En sån där bok är ju som en polisrapport. Så
fort man läser den tänker man: Pila, Sysojka... vad är det
för slags människor? Alla måste ju tycka synd om dem...
De är ju så okunniga och oskyldiga, och vad är det väl
för ett liv de för? Och... och...
- Nå, och?...
Konovalov såg på mig med förlägen min och
förklarade skyggt:
- Det måtte väl leda till något slags åtgärd? De är ju
människor, och man bör hjälpa dem.
Till svar höll jag en föreläsning för honom. Men den
gjorde tyvärr inte den effekt jag räknat med.
Konovalov blev fundersam, lät huvudet sjunka,
vaggade av och an med hela kroppen och suckade utan att med
ett ord störa mig i min professorsroll. Jag tröttnade
slutligen och gjorde en paus.
Konovalov höjde huvudet och såg sorgset på mig.
- Alltså har de inte gett honom nånting? frågade han.
- Vem? frågade jag för jag hade alldeles glömt
Resjot-nikov.
- Författaren?
Jag blev förargad och svarade inte, fylld av en viss
förbittring mot min egendomlige åhörare som tydligen inte
ansåg sig mäktig att lösa de stora världsfrågorna och som
mer intresserade sig för den enskilda människans öde än
för hela mänsklighetens.
Utan att avvakta mitt svar tog Konovalov boken i sina
händer, vände försiktigt på den, öppnade den, slog igen
den och lade den med en djup suck tillbaka på dess plats.
- Herregud, så märkvärdigt allt det här är! yttrade han
halvhögt. Där skriver nu en människa en bok... och
alltsammans är bara papper med olika små svarta krumelu-
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
