Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 AUGUST STRINDBERG.
Man får kämpa sig fram steg för steg. Och det
är de svaga existenserna, som äro dömda att gå
under. Men till dem hörde nu icke Strindberg.
1878 utkom emellertid ett litet häfte, som
åtminstone i någon mån blef läst, och som också
finnes bland de ungdomsarbeten, som äro inryckta
i den ofvan nämda samlingen. Det var skisserna
från Upsala, Från Fjärdingen och Svartbäcken.
Förf. till dessa rader mins mycket väl, hvilket
intryck dessa skisser då gjörde på honom. Det mesta
förstod jag ej, emedan jag då varit för kort tid i
Upsala, dels ock derför, att teckningarna egentligen
torde träffa in på tiden närmast före och omkring
1870 och särskildt vis-àvis en del satiriska utfall
i den sista historien var jag mest benägen
att instämma med veteranen på sjukhuset:
»Insul-terar du den store mannen? Vara är förnimmas.
Det kliar i hjernan, när den stora tanken gör sitt
intåg».
Saken var den, att här som på så många andra
håll hade Strindberg brutit med traditionen, och
hvar och en, som åtminstone för några år tillbaka
kom till Upsala, sökte i böljan att betrakta lifvet
därstädes på samma sätt, som han af historien och
de äldres berättelser om sina ungdomsintryck trodde,
att det var. Och följden var naturligtvis den, att
Strindbergs skildringar syntes honom osanna.
Upsala! Bara namnet var fullt af poesi. Det väckte
en hel här af föreställningar om allt, som
ynglingen drömde om. Det friska kamratlifvet,
ungdomsglädjen och ungdomsyran, den oegennyttiga
vänskapen, sökandet efter sanningen, alla de rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
