Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1857. 339
redan förut fromma präster verkat Herrens verk. Här lefde
på sin tid den gamle Machtdolph, en Flattichs samtida,
likasom denne en helt och hållet original personlighet, som
på ett inträngande sätt genom hela sitt exempel predikade
trons enfald och Kristi tjänande kärlek. Blumhardts
närmaste förman var doktor Barth, den bekante författaren,
och då Blumhardt kom dit år 1838, lefde ännu i
församlingen minnet af den gamle Machtdolphs ord, att han »till
och med i himmelen ville bedja om trofasta herdar för sin
församling».—Herrens rika välsignelse följde den nye pas^
torns verksamhet: det blef en liflig andens vår i hans
församling; kärlek och endräkt sammanknöt
församlingsmedlemmarna med deras själasörjare; från alla håll strömmade
det troende folket till hans kyrka, hans hus. Då inträdde
den märkvärdiga tilldragelse, som gjorde Blumhardts namn
vidt bekant och förde hela hans senare lif in på ett nytt spår.
Det var helbrägdagörandet af en kvinna, som länge
varit besatt af en ond ande.
Professor H. Kurtz säger därom i sin bekanta större
kyrkohistoria: »Pastor Blumhardt i Möttlingen framkallade
— genom sin pietistiska själavård, som påyrkade allvarlig,
bättring och tro, samt genom helbrägdagörandet af en
demon-besatt, —- en, storartad väckelse i sin församling; och allt
mer utvecklades hans gåfva att helbregdagöra sjuka genom
händers påläggning, i kraft af botfärdig troende bön.» Från
den först omtalade olyckliga, sjuka kvinnan, hvilkens
besatta tillstånd i början var honom okändt, ville Blumhardt
till en början maktlös draga sig tillbaka; det var först efter
allvarliga och erfarna kristnas uppmuntran, som han erkände
det som sin plikt att göra hvad han genom tron förmådde.
»I hafven rätt», var hans svar, »men då måsten I också i
öfverensstämmelse med Guds ord förena eder med mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
