Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jgo
DAGBOKSBLAD.
en enkel hemställan »huruvida icke doktorn hellre ville
samverka med lutherska bröder än med dem, som tillhöra ett
annat kyrkosamfund och som ofta visat sig störande och
splittrande inverka på vår församling, särskildt därigenom
att de söka till sig draga de lefvande och troende
medlemmarna af vår lutherska kyrka».
På vägen till mötet råkade jag student L:n, som kom
från katolske prästen, hos hvilken han varit för att söka bli
upptagen i romersk-katolska kyrkan. Då jag frågade efter hans
innersta verkliga bevekelsegrund för ett så hemskt affall från
evangelii sanning, svarade han mig ärligt: »Det är nöd!
Jag hungrar; jag står i skuld öfver öronen och kan ej
betala. Jag måste ha penningar; men bland lutheranerna vet
jag ingen mer, som vill och kan hjälpa mig». »Så vill du
då sälja din själ för att få pengar?» »Ja, hvad vill du, att
man skall göra, när man hotas med att svälta ihjäl!» —
(Jag bad honom dröja en vecka med afgörandet, gaf honom
penningar för de närmaste dagarna och skref samma afton
till Fjellstedt, som sedan tog hand om honom. L:n ångrade
djupt sitt förtviflade steg, fick genom Fj:dt hjälp att fortsätta
studierna i Uppsala, och blef sedermera präst i S. stift.)
Okt. 8. Besök af H. B—g och R. R—n, af hvilka
den förre var min skolkamrat i Uppsala, den senare i
Orebro. Sedermera blefvo vi studenter kort efter hvarandra.
Vi samspråkade om framlidna tider och funno äfven däruti
bekräftelse på de gamla orden: »När jag tänker på dina
forna gärningar och under, då varder jag tröstad». Allt
hit-mtill har Herren hulpit!
Från minnet af studentkamraterna öfvergick vårt samtal
till de många framstående lärare, på hvilka Uppsala
universitet under åren 1849—52 var så rikt, och af hvilka flera
vunnit europeisk ryktbarhet. Aldrig skulle ur vårt minne gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
