Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»LJUSA MINNEN.» 2/
ett världens barn, som vandrade på »den breda vägen»
till förtappelse. Men äfven jag vore ännu ett föremål
för Guds kärlek ocli kallande nåd; om jag ej stode emot
Guds ande, skulle äfven jag blifva frälst!» — Sådana
ord smakade ej min gamle Adam, utan jag tyckte då
att den eljest i allo så noble grefven var ganska
»dömande och kärlekslös».
Men 1855 lärde jag på Stensnäs att rätt känna och
älska grefve St. — Han hade året förut firat sitt
guldbröllop, samt kort därefter sett sin trogna maka med
stor frid gå hem till det himmelska bröllopet. Han var
vid fyllda 80 år ännu en skön kraftig man med
vördnadsbjudande, nästan kunglig hållning, men på samma
gång med så mycken varm kärlek i ord och blick, att
hvarje för Guds ande öppet sinne måste känna sig
draget till honom.
Han omfattade mig.genast från början med förtroende
och ynnestfull vänskap, och dessa fick jag ostörda behålla
ända intill hans saliga död 1859. — När ärkebiskop
Reuterdahl år 1857 ånyo vägrade att prästviga mig,
»emedan jag tillhörde Evang. Fosterlandstiftelsen», blef
gamle grefve St. mycket upprörd däröfver. Han frågade
mig, om jag ville blifva hans huspredikant, samt
inlämnade efter mitt jakande svar en ansökan därom till
Linköpings domkapitel. Biskop Bring skref då först
enskildt ett mycket artigt svar till grefven, af innehåll att
biskopen visserligen ej hade någonting att anmärka mot
min person, men att han likväl måste afslå grefvens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
