Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hennes öra hvad hon skulle yttra. Och sålunda blef
hon nästan alltid i stånd att omtala de personers
föregående lefnadshändelser, hvilka sutto framför henne,
fastän hon aldrig förr sett dem eller hört något om dem.
Ja, hon häpnade ofta själf, när hon såg, huru de
förskräcktes, rodnade eller bleknade, när hon sade dem
deras förra lifs öden. I fråga om det tillkommande
däremot sväfvade hon oftast i okunnighet, och hvad hon sade
med afseende härpå var vanligen endast tomma ord och
gissningar. Efter sin omvändelse kom hon till den
öfvertygelsen, att det måste ha varit onda andar, som så
tillhviskat henne hvad hon skulle säga, efter det nästan
alltid slog in. Ty fastän framtiden vore i det mesta
fördold för de onda andarne, så ägde de förvisso kunskap
om det förflutna. Konsten att »läsa andras tankar» vore
vore ju för dem lika lätt som att »läsa i en uppslagen
bok»; och lika lätt vore det dem att åt en människa
meddela hvad de läst i en annans inre.
Efter en långvarig och smärtsam giktsjukdom, en
följd af hennes forna syndalif, afsomnade hon fridfullt
och stilla, benådad och rentvagen i Lammets blod, ett
vittne om den Frälsares oändliga förbarmande, som kommit
»för att uppsöka och frälsa det som förtappadt var».
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
