- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
161

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

Modern lyssnade andlös. Hvem var det där?
Hvad ville han? Inte hade Oskar gjort honom
något ondt, hvarför skuro då hans ord så hårdt
genom hennes inre?

Strafflagens kapitel och paragrafer, ansvar för
öfverfall och uppsåtlig misshandel jämte en hel
mängd annat surrade i ett oredigt virrvarr förbi
hennes öron. Hon satt stel och orörlig, förstod
ingenting, kände blott en stickande olidlig smärta
i bröstet.

— Allmänne åklagaren, hviskade Blom
upplysande till Karl Persson, hvars förskräckelse öfver
främlingens ingripande var lika stor som hustruns.

Dröjde det en minut eller en timme, innan
domaren tog till orda? Fru Persson visste det ej,
skulle aldrig kunna svara därpå. Som genom en
tät dimma såg hon ett obestämdt antal hvita
dödskallar, hvilka grinade mot henne, hörde på ett
ofantligt afstånd en torr, docerande röst, som
förklarade att hennes son, hennes Oskar skulle spär-

ras in under två månader ... och ... och ...
var det ännu mer ...? Hon hörde det ej, hon

visste blott en sak, att hon för första gången i
sitt lif förlorat medvetandet.

Hur lång tid som förgick, innan hon åter slog
upp ögonen, fick hon aldrig veta, men det förföll
henne, som om skymningen redan inträdt.

— Hvar ä Oskar? blef hennes första fråga.

— Hm, han for för en stund sedan. Han
förklarade sig nöjd med domen, fast jag blinkade åt
honom att ej göra det. — Det var Blom, som
svarade. Skolläraren stod med ryggen vänd åt henne
och sysslade med något framför sig. Hon reste
sig, stirrade förbi honom och skrek till färdig att
ånyo falla omkull.

— Jesus Kalle, hva’ ä de’ me’ dej?

En uppkomling. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free