Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
unga år kunde göra anspråk på att kallas
bildad. När han kom in till sin fru, sade
han belåtet: »Det är märkvärdigt hvad
ungdomen nu för tiden får lära sig mycket, som
vi ej hade en aning om».
Hvad som mest oroade ungdomen och
dref den till en ursinnig pluggläsning, var tanken
på de stundande ferierna. Skulle man få njuta
af den härliga men korta sommaren, eller
skulle man äfven då vara bunden vid boken?
Ett eller ett par underbetyg kunde ju förstöra
hela det nöje, som ferierna eljest skänkte,
omintetgöra alla planer och beräkningar på
ett stärkande friluftslif. Visserligen behöfde
man ej plugga så förskräckligt som under
terminen, men underbetyget var ändå en black
om foten, som man fick gå och släpa på hela
sommaren, och man kände sig dessutom nervös
vid blotta tanken på den förestående tentamen
vid höstterminens början. Man kunde ju rentaf
bli kvarsittare, och detta var något af det
värsta, som kunde hända en rättskaffens
skolpojke. Att bli öfvergifven af sina kamrater,
få sitta ett helt år till i samma klass, få läsa
om samma tråkiga kurser, det var en
sannskyldig pina, som sällan förbättrade pojkarna,
utan i stället gjorde dem slöa och likgiltiga.
Att bli kvarsittare, att bli ett helt år
efter kamraterna, att vara föremål för syskonens
medlidsamma och förebrående blickar, att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
