Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Grammofonen - Symaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356
ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
skivan. Upptagningsstiften t. ex. på Edisons fonograf voro nämligen
mejselformade för att kunna gravera "ljudskriften" på valsen, och
återgivandet fordrade därför ett särskilt reproduktionsstift, som blott
följde de befintliga märkena i fördjupningen och för övrigt icke
självt efterlämnade några spår i vaxet.
De modenia grammofonstiften ha på samma sätt till uppgift att
endast glida med spetsen i fåran och att därunder så slaviskt som
möjligt överföra svängningarna till membranen — utan att skada
skivan. Smala, långa stift lämna ett svagt återgivande och tvärtom.
Man har-rentav typer av stift, vilka äro platta, så att de — allt
eftersom de insättas i ljuddosan, — representera ett "svagt" eller
"startk" stift.
Ej endast formen, utan även materialet varierar. Vanligast äro
stålstiften, vilka framställas i olika tjocklekar ända från de tjocka,
trubbiga nålarna till dansmusik — starkaste återgivande, men
största slitningen av skivan — och till de helt smala pianissimonålarna.
Dessa vanliga stålstift kunna endast användas en gång, emedan
spetsen — fastän den är av stål — avtrubbas något under användandet.
Det är absolut förkastligt att använda brukade stift!
I motsats härtill kunna safirstiften användas så att säga hur
länge som helst. Men de intaga en särställning, eftersom de
praktiskt taget blott komma i betraktande i fråga om Pathé-skivorna.
Ett slags övergångsform mellan stålet och safiren bilda de förut
omnämnda semipermanenta stiften.
Slutligen göras grammofonstift även av bambu. Dessa s. k.
fibernålar lämna ett rent och mjukt, men förhållandevis svagt
återgi-vandfe, "väsa" nästan icke alls och skona skivorna i hög grad. De
måste skäras efter varje skiva och kunna på detta sätt användas
ungefär åtta gånger.
Symaskinen.
Det förhanden tröttande arbetet med att sy har tidigt fört
uppfinnarnas tankar på konstruerandet av en apparat, som kunde
utföra handens arbete. Den första mera utbildade symaskin man
kän-nèr uttogs patent på 1790 i England. Uppfinnaren hette Thomas
Saint. Denna symaskin var emellertid inrättad för syning av skinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
